Saw

Originaltitel: Saw
Regissör: James Wan
Manus: James Wan och Leigh Whannell
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2004
Längd: 102 minuter

Saw är en annorlunda och verkligt jobbig skräckfilm. Mycket psykologisk och alldeles fruktansvärt sjuk.
Kan det vara bra?

Adam (Leigh Whannell) och doktor Lawrence Gordon (Cary Elwes) vaknar upp i ett kallt badrum. Båda är fastkedjade i varsin ände av rummet och i mitten ligger en död man med en diktafon och en revolver.
De får snart reda på att de är en del av någon som kallas Jigsaws makabra lek med människoliv. En lek som fungerar som en väckarklocka för människor att värdesätta sitt liv.
Nu måste de två döda varandra för att själv överleva.

Handlingen bådar gott, trots det sjuka och makabra i det. En genomgående trend genom hela filmen är de tvära kasten i historian. Det är aldrig självklart vad som ska hända eller vem som ska göra vad. Ibland blir tvära kast fåniga men här utnyttjas de perfekt och gör Saw till en magknipande historia.

Den blir rätt kladdig och är ingenting för kräsmagade. Hemska tortyrredskap varvas med blod och gägga. Och det är egentligen inte det som är det värsta, utan det är de tankar som väcks och den ångest man får ”om man själv skulle varit i samma situation”. Det är det som gör filmen fruktansvärt jobbig.

Skådespeleriet är mycket, mycket bra. Det är ovant att se Cary Elwes i en sådan roll när man tidigare sett honom i Men in tights och Hot shots. Leigh Whannell, medförfattaren, gör även han ett strålande jobb som desperat, ung fånge fast i Jigsaws sjuka lek.

Saw är fruktansvärt bra om man gillar psykologisk skräck.
Gillar man inte det ska man nog undvika filmen. Den är väldigt tung.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!