Så går ett år ifrån mitt liv och kommer aldrig åter

Ja, nu börjar det bli dags för mig att fylla år igen. 21 närmare bestämt. Det känns som att det bara blir oftare och oftare. Märkligt. Precis som Snigel och Hannes tänkte jag sammanfatta mitt år som gått i ett inlägg här på Yasylum.

Vad har jag lyckats åstadkomma året som varit? Ja, till en början (i ordningen stora saker, inte nödvändigtvis kronologiskt) flyttade jag ju hemifrån. Från familjen i Norrköping till utbildningen i Linköping. Det var nog ett bra val av stad och jag har haft mycket roligt med mina vänner här i Linköping, utan att helt tappa kontakten med de på hemmaplan. Det känns dock fortfarande som att Norrköping är hemma.

Utbildning, ja… Jag började läsa på Socionomprogrammet och läste halva höstterminen. Eftersom jag lärt av mina misstag bestämde jag mig för att inte kasta bort tid, pengar och energi på något jag inte kände var rätt. Jag hoppade således av och läste en termin Svenska istället.

Under året har jag dessutom lyckats få två jobb. Förra sommaren arbetade jag som ”expeditör” på Servera – ett jobb som var lärorikt man absolut inget för mig. Packa grönsaker på ett lager som har en temperatur på fyra grader och sova bort resten av sommaren kändes inte lockande att göra en andra gång. I början av den här sommaren fick jag ett nytt jobb. Det är bra med erfarenhet, men det känns bara provisoriskt.

Den 101-lista som jag påbörjade förra våren jobbar jag så sakteliga vidare med. Det känns dock som att jag vet vad resultatet kommer bli vilket gör att jag har svårt att motivera mig. Jag ska försöka tiden ut så ska jag göra en utvärdering när det är över.

Det senaste året har jag varit utomlands två gånger. Det är första (och andra) gången sedan 2002. I höstas åkte jag nämligen på något som kallas Sjöslaget. Det är en Ålands(Finlands?)-kryssning för studenter från hela Sverige. Väldigt roligt och jag hoppas kunna åka även i höst. I våras fick jag chansen att uppleva Egypten. En fantastisk resa som var svår att beskriva då och fortfarande inte riktigt smälts.

Jag har blivit publicerad två gånger (första och andra gången) vilket är roligt, men jag är väldigt besviken på att jag inte lyckats göra klart något större skriftligt. Jag har visserligen alltid tvivlat på min förmåga, men ibland är det tydligare än andra gånger.

Jag har storhandlat. En stationär dator, en mp3-spelare, en platt-skärm till datorn, en skrivare, en laptop, massor med kläder, hundratals(?) böcker. När jag summerar det får jag ont i magen. Jag känner mig som en person jag inte vill likna.

Nu kommer till slut det lustiga. Det känns inte som att jag kommit någonstans, gjort någonting. Det känns som att mitt liv står still, paradoxalt med tanke på hur mycket jag gjort. Det finns saker jag saknar, saker jag gjort fel och saker som inte riktigt vill sig och trots att jag idag fyller 21 och borde vara glad kan jag inte tänka annat än ”har jag gjort rätt?” och ”varför saknar jag det här?” Jag är allt bra knasig.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

8 Comments

  1. Jag får nog instämma i att det känns som jag inte gjort nått nyttigt det senaste året heller…Så kanske alla känner?

    Aja hur som helst, Grattis!

  2. Jag tror att alla känner så, Greger ;)

    Man blir nog aldrig riktigt nöjd?

    Grattis på födelsedagen i alla fall! Tårtkalas…?

  3. Tackar!

    Ni har nog rätt i att det inte är något att oroa sig för, men det är ganska svårt att låta bli. Jag ska göra mitt bästa. :)

  4. Om jag ska vara sådär jobbigt pragmatisk måste jag säga att du får göra något åt det om du anser att det är ett problem. Nu är det du som bestämmer det coh ingen annan; man måste inte publicera böcker och vara pretto för att komma till himlen.

    Annars roligt med en summering över året. Jag tycker själv att det är ganska intressant, eftersom jag känner att bloggen annars är så utspridd och sporadisk. När man samlar allt i ett inlägg blir det lite mer överskådligt på något sätt.

    Samtidigt råkar man väl också ut för smällar då, antar jag, som det där med köpandet. Men på samma sätt som med att vara pretentiös, handlar det om vad du själv tycker är viktigt. Om du verkligen lider av att köpa för mycket tycker jag att du ska sluta, men om det är värt pengarna är det ju… värt pengara :H

  5. Snigel: Det som jag faktiskt rår över kommer jag förstås göra någonting åt. Det som jag bara avlägset kan påverka är det värre med. Och ja, köpandet i sig är knappast smällar, jag har varit nöjd med köpen och inte fått det sämre, att det skulle falla sig så illa att jag mår dåligt av det av andra (högst betingade) orsaker är olyckligt.

    Det är knappast publicering av böcker (även om det kanske skulle vara ett sätt att ”förverkliga sig själv” (kanske)) som är mitt största problem. Eller ens femte största. Jag är ganska medveten om vad som ”vore roligt att göra” och vad som gör att jag mår dåligt. Skillnaden däremellan är enorm. :)

    Jo, jag tyckte det var roligt att läsa din och Hannes sammanfattningar och tror det var nyttigt att skriva min egen.

  6. Du överanalyserar lite tycker jag och ställer lite väl höga krav på dig själv. Nu för tiden är det lätt att yttligt jämföra sig själv med andra på olika sätt, ofta med den följden att man finner sig själv tråkig, slapp och misslyckad. Men alltså, även den längsta resa börjar med ett enda steg. Två publicerade artiklar är mycket mer än noll publicerade artiklar och har man väl övervunnit sina inre spärrar en gång så blir det lättare nästa. Från och med nu blir det bara bättre, så det så.

  7. MArtin: Mm… jag menade nog egentligen samma sak som Walium. Det är du som bestämmer och du som sätter målen. Publicera böcker var ju bara ett exempel! Det viktigaste är ju att man gör vad man vill göra, men det är ju som bekant inte alltid så lätt :( En annan sak som säkert är bekant är att jag de senaste åren tyckt att just det är min tillvaros största mysterium. Jag säger till när jag löser det.

Lämna ett svar till SnigelAvbryt svar