Reading the World. Confessions of a Literary Explorer

reading-the-world

Ann Morgan
291 s. Harvill Secker 2015 (2015)


Hur ser din boksamling ut? Vilka författare läser du? Dessa frågor ställde sig brittiska Ann Morgan och konstaterade att hon i princip aldrig läser böcker i översättning. Hon var en litteraturxenofob. Lyckligtvis har hon även en fallenhet för, i det stora hela rimliga, läsprojekt med målet att vidga sina vyer, tidigare hade hon exempelvis bara läst kvinnliga författare under ett år. Hon bestämde sig således för att läsa en bok från varje land.1
     I Reading the World skriver Morgan en del om de böcker hon mötte på sin färd, förstås, men huvudsakligen är det en öppen diskussion om läsningens förutsättningar, om kulturell likriktning och om vedermödorna att ens komma så långt att man hittar något att läsa från vissa delar av världen. På vissa platser är den skrivna litteraturen i det närmaste obefintlig, då historier och berättelser traderas muntligt, på andra platser arbetar statsapparaten hårt för att forma och begränsa litteraturen. Morgan ville läsa någorlunda modern litteratur, med inställningen att se vad som skrivs och läses idag runt om i världen.2 Det är en rimlig ansats för ett sådant projekt, alternativet hade varit någon typ av klassikerresa, men problemen hade sannolikt blivit större, detta inte minst med tanke på en faktor som hon själv ägnar en del energi åt.
     Frågan om att läsa texter från olika delar av världen är inte helt enkel. I synnerhet inte om man kommer från en av historiens värsta imperialister. Hon skriver själv

For a certain breed of imperialist, it seems, reading the world can itself be a means of keeping it under control. And who’s to say that this book and the project behind it aren’t a continuation of that tradition […]. Undertaken in the same spirit as the expeditions of the nineteenth-century explorers my quest was arguably an attempt not just to understand the world, but also make it mine.

Samtidigt måste man berömma Morgan för den ödmjukhet med vilken hon tar sig an litteratur från olika delar av världen. Hon är sällan tvärsäker, hon är öppen med sina fördomar och tydlig med att hennes läsning inte är något facit. Kanske är det därför som boken i sig inte är en samling recensioner (de har hon istället kvar på bloggen som samlar projektet) utan reflektioner kring läsandet i sig.
     Det finns mycket tankar att spinna vidare på i Reading the World, och att vidga sina vyer och bredda representationen är i alla avseenden en nyckel till en öppnare och vänligare värld. Även om böckerna hon läst i sig inte är centrala kommer förstås Reading the World med en stor bonus: den är en enorm källa till lästips. Jag har redan läst om och i vissa fall beställt böcker som jag vill fördjupa mig i själv och det gäller säkerligen de flesta som läser litteraturupptäckaren Morgans bekännelser.

  1. Redan i den föresatsen stötte hon naturligtvis på problem. Vad är ett land? Vilka ska hon bedöma värdiga att kallas nationer och vilka kommer hon förbise? 197 stycken, inklusive Kurdistan, blev det till slut, och hon ägnar en del av sin bok åt besvären att avgränsa, vilket i sig är en intressant men delvis annan diskussion.
  2. Det svenska bidraget var Jonas Hessen Khemiris Montecore och på läslistan fanns sjutton författare jag kände till och fem böcker jag läst. Utifrån det går det förstås att ifrågasätta urvalet, men jag lutar nog hellre åt att jag i sammanhanget inte är särdeles bevandrad. Här är för övrigt hela Morgans läslista. Hur många av de understrukna böckerna och deras författare har du läst?

Kommentera