Parecomic. The Story of Michael Albert and Participatory Economics

parecomic-vinjett

parecomic

Sean Michael Wilson och Carl Thompson (ill.)
240 s. Seven Stories Press 2013 (2013)


Participatory economics, ofta förkortat parecon, kallas på svenska för Deltagarekonomi, och mycket av förklaringen finns i namnet. Det är ett ekonomiskt system byggt på delaktighet snarare än ägarskap, där de som arbetar delar på de tråkiga sysslorna i lika mån som de delar på de givande eller utvecklande uppgifterna. Bort suddas hierarkier och strukturer där en minoritet delar på de utvecklande arbetena medan resten är fast i rutin och repetition. Det är åtminstone så det är tänkt.
     Parecomic är ett seriealbum om en av grundarna till parecon-rörelsen, Michael Albert (f. 1947). I det tillåts han fritt beskriva bakgrunden till tankarna i lika mån som det blir ett porträtt av honom själv. Han halkade in i ekonomin, som en outsider utan egentligt förtroende för ämnet som disciplin (på goda grunder). Trots det, eller kanske just därför, formulerade han detta mycket visionära ekonomiska koncept som placeras utanför såväl en dagens trasiga marknadsekonomi, som tidigare auktoritära planekonomier.
     Utan att recensera rörelsen i sig, det är jag inte tillräckligt insatt i, tillåter jag mig ändå att inspireras av vissa delar av det system som Albert målar upp. Jag sympatiserar helhjärtat med tanken på att utjämna arbetsmarknaden på ett sätt som gynnar både jämna löner och likvärdiga arbeten. Att vissa jobb ska vara fulla av intressanta arbetsuppgifter och andra helt sakna dem är inte rimligt. I synnerhet inte när det är de förstnämnda som är de som tjänar bäst. Samtidigt är positioneringen svår, och någon djupare kritik av arbetet i sig tycks inte förekomma.
     Är det något jag saknar är det utrymme för självrannsakan och tvivel, i brist på bättre ord. Albert själv, eller någon i närheten, måste se svagheter som inte är lika lätta att avfärda som de som meningsmotståndarna mot slutet levererar i form av smashbollar för Albert att nita dit.
     Boken är, hur som helst, ett mycket bra exempel på hur jag skulle vilja se fler politiska rörelser presenteras. Bakgrund, beskrivning och diskussion. Serieformen är lagom lättsam, utan att tappa fokus, och extra tydligt blir det när Albert diskuterar med Karl Marx. Samtalet sträcker sig över mer än 150 år.
     Parecomic bör vara en förebild för den här typen av politisk litteratur och är man det minsta intresserad av alternativa ekonomiska system är det en lika god start som att kasta sig in i några av de andra böcker som producerats om ämnet. Om sedan parecon som system faller dig i smaken är, trots allt, en helt annan fråga.

Kommentera