Pan’s Labyrinth

Originaltitel: El Laberinto del Fauno
Regissör: Guillermo del Toro
Manus: Guillermo del Toro
Språk: Spanska
Land: Mexiko, Spanien och USA
År: 2006
Längd: 119 minuter

Pan’s Labyrinth blev flerfaldigt Oscarsbelönad, och det med all rätt. Ett mexikansk fantasyskräckdrama i spanska inbördeskrigetmiljö som inte lämnar någon oberörd.

En sagoboksläsande flicka vid namn Ofelia (Ivana Baquero) skickas tillsammans med sin höggravida mor (Ariadna Gil) till ett sågverk där mammans nya man, kapten Vidal (Sergi López), gör sitt bästa för att hjälpa fascistregimen i kampen mot rebellerna.
I närheten av lägret ligger en gammal bortglömd labyrinth dit en älva lockar med sig Ofelia. När hon stöter på en faun (Doug Jones) börjar ett äventyr hon bara kunnat drömma om.

Pan’s Labyrinth har allt. Handlingen är underbar, kontrasten mellan flickans sagovärld och verklighetens inbördeskrig gör sig påmind och är en avgörande del för filmens storhet. Att filmen dessutom är vacker som jag vet inte vad, vackra ljuseffekter, vackra animationer, vackra färger, gör att det inte bara är en fröjd för hjärnan utan även en fröjd för ögat.

Skådespelarna gör det dessutom till en prövning för hjärtat. Tolvåriga Ivana Baquero spelar sin roll med sådan självklarhet att jag inte kan annat än imponeras. Sergi López gör den vidrige kaptenen till det monster han troligen är tänkt att vara, och Maribel Verdú är en varm famn i en mörk värld. Tillsammans ger de mig både saker att skratta åt, saker att bli arg över och saker att gråta för. Och det blir mycket av allt.

Pan’s Labyrinth är ingen barnfilm. Det är knappt en vuxenfilm, så fruktansvärd är den, men den är värd varje hårresande, hjärtskärande minut.

Jag håller den helt klart som 2006 års bästa film och troligen en av de fem bästa filmerna till dags dato. Det finns inga ursäkter för att inte se den.