Tillbaka igen med ny server

Hej igen, det var ett tag sen sist!

Som ni märkt är Yasylum igång igen, men allt är inte sig likt. För ett par veckor sedan dog nämligen diskarna på servern där jag tidigare hade Yasylum. Det gjorde förstås att sidan inte längre gick att nå. Det återstår dock att se om databasen går att rädda. Annars har ett par års aktivt bloggande gått om intet (jag har visserligen lite av recensionerna sparade lokalt, men det är främst saker efter att jag bytte till WordPress. Det är bara att alla håller tummarna.

Det finns dock få saker som inte för något gott med sig. Dels har jag numer adressen yasylum.se till mitt förfogande och det är där man hittar mig numer (även om yasylum.theyard.org och martin.ackerfors.se också fungerar). Dessutom har jag äntligen fått tummen ur att uppdatera WordPress versionen. Visserligen har jag ingenting på bloggen, men vafan, vad gör man inte…?

Jag kommer inte göra särskilt mycket med sidan förrän jag vet om något går att rädda från förut.

Tjenare kungen!

Originaltitel: Tjenare kungen
Regissör: Ulf Malmros
Manus: Ulf Malmros, Anna Fredriksson och Britta Svensson
Språk: Svenska
Land: Sverige
År: 2005
Längd: 94 minuter

Abra (Josefin Neldén) och Millan (Cecilia Wallin) möts lite oväntat på en synthkonsert 1984. De kamperar ihop och bestämmer sig snart för att starta ett punk-band tillsammans, trots att punken sjunger på sista versen. Allting tar tid och är jobbigt, inte bara det som har med bandet och musiken att göra, men till slut börjar de få ordning på det. Killar, jobb och musik är deras liv, vare sig de vill det eller inte.

Berättelsen om bandet Tjenare kungen och dess bestyr är medryckande på många sätt. För det första är det ett intressant porträtt av en tid som var strax innan jag själv föddes, den känns äkta och välgjord. För det andra är historien både välskriven och välberättad och på många sätt en väldigt otypisk svensk film, trots att den utan tvekan utspelar sig i Sverige.

Skådespelarna, främst huvudrollsinnehavarna, gör ett fantastiskt bra jobb. De är duktiga utan att någonsin bli överdrivna och det är uppfriskande att se för mig okända namn sopa banan med många av de stora svenska erkända namnen.

Musiken är central, det känns därför riktigt bra att den är så välplacerad. Både den musiken som är ”tagen utifrån” och den som är skriven och framförd speciellt för filmen är riktigt bra och jag kan verkligen tänka mig att lyssna mer på soundtracket.

Slutligen är Tjenare kungen en riktigt, riktigt bra svensk film. Handlingen bjuder på både värme och kyla och skådespelarna bjuder på storartade insatser. Mycket sevärd!

När änglar faller

Originaltitel: Falling Angels
Författare: Tracy Chevalier
Översättare: Anna Strandberg
Utgivningsår: 2001
Tryckår: 2002
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 398
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-32707-2

Ur i stort sett samtligas perspektiv får vi följa familjerna Coleman och Waterhouse när de strax efter sekelskiftet 1800-1900 får känna på hur det känns när ett samhälle moderniseras. Kitty Coleman sveps med i suffragetternas rörelse för kvinnlig rösträtt, samtidigt som de båda familjernas döttrar går igenom sviterna av deras egna knackiga vänskap. De båda flickorna är olika men kommer ändå överens, för det mesta. Och familjefäderna lever sina liv långt från familjernas angelägenheter.

Det finns förmodligen många orsaker till att den här boken inte faller mig särskilt väl i smaken. Den första är handlingen som hade kunnat vara bra, men inte är särskilt intressant i den utformningen den har. Att det är så bör dock inte hindra någon, jag kan vara ganska svårflörtad och är man intresserad av temat är det bara att köra hårt…

…Om man kan bortse från den andra saken jag inte gillar. Boken är ganska dåligt skriven. Varje kapitel berättas ur förstapersonsperspektiv, men vem som får äran att vara första personen varierar. Det är visserligen en rolig tanke, men för att det ska fungera så måste det vara välskrivet – vilket det inte är – och fylla en funktion – vilket det inte gör. Personerna framstår som nästan exakt likadana och det är i stort sett oförlåtligt. Om Tracy Chevalier koncentrerat sig på ett perspektiv hade boken förmodligen varit betydligt bättre.

Sen har jag svårt för karaktärerna i sig, men det beror nog mer på att den utspelar sig i en tid där ”det ska vara så” (vilket är en rätt dålig ursäkt).

Så sammanfattningsvis är När änglar faller framförallt inte en bok för mig, den är dessutom dåligt skriven vilket gör den ännu mindre rekommenderbar.