Populärmusik från Vittula

Originaltitel: Populärmusik från Vittula
Regissör: Reza Bagher
Manus: Reza Bagher, Mikael Niemi och Erik Norberg
Språk: Svenska, finska och tyska
Land: Sverige och Finland
År: 2004
Längd: 105 minuter

Populärmusik från Vittula är en filmatisering av boken med samma namn. Det är sällan en bok och dess filmatisering är bra på samma sätt (det är sällan ens önskvärt) men här är det så och det fungerar jättebra. Filmen är lätt biografisk om livet i Pajala när asfalten kom till staden, hur det var att växa upp, om vänskap och om att vara beroende av musik.

Det hela visas upp ganska fragmentariskt i korta episoder av huvudpersonernas liv. Det är självklart ett arv från boken där varje kapitel snarare är en liten novell om någon händelse. Det är förmodligen lätt att störa sig på den kalejdoskopiska framställningen, men jag tycker att den passar perfekt. Den är annorlunda och den är effektfull. Att filmen lyckas locka fram den magiska realism som genomsyrar boken är imponerande. Det kanske inte är lika mycket som jag hoppas, men det är ändå mycket bra.

I skådespelarlistan ingår ett par prominenta namn (Björn Kjellman, Sten Ljunggren och Lennart Jähkel främst), men även om de är duktiga så är det huvudrollsinnehavarna som imponerar. Både Max Enderfors och Andreas af Enehjelm känns självklara i sina rollprestationer. Mycket bra, mycket bra.

Helheten, om man nu kan tala om en sådan, är väldigt bra. Filmen är en fantastisk version av boken och lockar fram bokens starka sidor. Sättet filmen är berättad på kan störa folk, men knappast mig. En jättebra svensk film som förtjänar att ses.

Donkey Xote

Originaltitel: Donkey Xote
Regissör: Jose Pozo
Manus: Miguel de Cervantes och Angel E. Pariente
Språk: Engelska
Land: Spanien och Italien
År: 2007
Längd: 90 minuter

Det här kan på förhand vara en av de originellare (trots att det är en filmatisering av en bok) datoranimerade filmerna på länge. Den tar Cervantes klassiker Don Quijote (del 2) och stöper den som barnfilm.

Vi får följa Sancho Panzas åsna Rucio, vars dröm är att vara häst, på hans äventyr tillsammans med Don Quijote. Den galne riddarromantikern kanske inte är så tokig som han framstår? Nej, i själva verket är han en intelligent och passionerad man med sinne för rätt och fel, på jakt efter sin älskade.

Till utseendet är Donkey Xote väldigt lik Shrek-filmerna. Det skulle nästan kunnat vara samma åsna. Dock är det inte mycket annat som är likt. Till en början är Donkey Xote inte särskilt rolig, vilket jag tror det var meningen att den skulle vara. Jag fnissade kanske två gånger på de 90 minutrarna. För det andra så är det inte en särskilt smart adaption av Cervantes historia. Nej, det är inte många rätt på det planet.

Ändå tilltalas jag på något sätt av den och kan inte riktigt såga den rakt av. Den är intressant och jag skulle verkligen vilja se en ordentlig version i samma stil. Men om jag får nöja mig med den här tills dess så låter jag nog hellre bli, tyvärr.

Mean Machine

Originaltitel: Mean Machine
Regissör: Barry Skolnick
Manus: Tracy Keenan Wynn, Charlie Fletcher, Chris Baker och Andrew Day
Språk: Engelska
Land: Storbritannien och USA
År: 2001
Längd: 99 minuter

Mean Machine är ännu en nyversion av 1974 års The Longest Yard. Till skillnad från Adam Sandlers Benknäckargänget saknar inte Mean Machine existensberättigande…

Fotbollslegenden Danny Meehan (Vinnie Jones) sätts i fängelse efter att ha slagits med två poliser. Fängelsedirektören är enormt förtjust i fotboll och vill att Danny ska träna vaktlaget, istället iscensätts en match mellan vakter och fångar. Danny får i uppdrag att rekrytera och träna fångarna så att de kan ge vakterna vad de tål. Frågan är om Danny dels vågar trotsa fängelsedirektören och riskera utökat straff och om han ska lyckas motstå frestelsen att lägga sig så som han gjorde i en match några år tidigare, något som de andra fångarna och vakterna håller i minnet.

I enlighet med den engelska actiontraditionen går Mean Machine i Snatchs fotspår. Det är samma humor och samma stil, något som fungerar oväntat bra i den här filmen. Regissören Barry Skolnik har fått till en riktigt skitig miljö com bidrar till ”Snatchigheten”.

Jag är ju inte jätteförtjust i Vinnie Jones sedan tidigare, men i Mean Machine får han lite upprättelse. Här visar han att han faktiskt kan skådespela och gör det riktigt bra. Han sticker ut mest, Jason Statham å andra sidan spelar inte riktigt en roll man är van vid. Visst, en biffig slagskämpe är han även här, men i vanliga fall brukar han vara rapp i käften. Det är inte fallet här.

Mean Machine letar sig upp till en fyra, visserligen en svag en, men den visar att det går att göra något bra av något som i vanliga fall är en halvtam sportkomedi. Starkt jobbat!