12 edsvurna män

Originaltitel: 12 Angry Men
Regissör: Sidney Lumet
Manus: Reginald Rose
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1957
Längd: 96 minuter

I 12 edsvurna män har en jury samlats för att avgöra om en pojke, anklagad för mord, ska dömas till döden eller frikännas. En på förhand enkel förhandling får en vändning när en av jurymedlemmarna (Henry Fonda) vänder sig emot att döma honom. Sakta men säkert börjar diskussionerna gå igång – är bevisningen lika vattentät som det först verkar?

Gillar man minimalistisk film med mycket snack så borde 12 edsvurna män passa utmärkt. Hela handlingen utspelar sig i ett rum (med intilliggande toaletter) och är bara en lång diskussion. Det kan verka tråkigt, men det fungerar fantastiskt bra. Det kräver förstås mycket av skådespelarna, men på den punkten finns det inget som brister. Tvärtom, samtliga briljerar i sina olika roller där alla verkar vara perfekt passade för att få sin egen plats i diskussionen.

Den presenterar dessutom mycket problematik som lever kvar än idag. Att döma för snabbt, att ryckas med mängden, att fälla hellre än att fria, rasism. På många sätt är den tänkvärd på ett psykologiskt/filosofiskt/moraliskt plan.

På många sätt är 12 edsvurna män en produkt av sin tid. Idag hade det knappast fungerat, men lyckligtvis har filmen åldrats med värdighet. Den känns aldrig särskilt gammal, tvärtom känns den rätt modern och experimentell. Jag tycker att 12 edsvurna män är en given favorit, men jag är tämligen övertygad om att den inte passar alla.

Snakes on a plane

Originaltitel: Snakes on a plane
Regissör: David R. Ellis och Lex Halaby
Manus: John Heffernan, Sebastian Gutierrez och David Dalessandro
Språk: Engelska
Land: Tyskland och USA
År: 2006
Längd: 105 minuter

På förhand trodde jag att Snakes on a plane skulle vara en avslappnad actionrulle där Samuel L. Jackson hade en enorm arsenal vapen och skulle smattra ormar på ett flygplan. Men filmen tog sig på för stort allvar och blev bara pannkaka.

Neville Flynn (Samuel L. Jackson) ska eskortera ett vittne (Nathan Phillips) till Los Angeles. Vittnets fiender planterar ormar på flygplanet som släpps ut och skapar kaos och elände.

Hade filmen inte velat vara en seriös katastroffilm hade handlingen kunnat vara rätt tillbakalutad, men eftersom filmen är seriöst menad pendlar den mellan pinsam och direkt dålig. Jag kan inte för mitt liv förstå vad de tänkte när de gjorde Snakes on a plane.

Och Samuel L. Jackson har sedan länge förlorat sitt omdöme. Han är ju rätt duktig, problemet är bara att han sjunker till att göra skräp (Jumper är en fröjd i jämförelse). Herregud människa, byt agent!

Snakes on a plane är en film som i ärlighetens namn inte borde gjorts. Maken till skitfilm får man leta efter. Den är inte ens så dålig att den blir rolig.

The Dark Knight

Originaltitel: The Dark Knight
Regissör: Christopher Nolan
Manus: Jonathan Nolan, Christopher Nolan, David S. Goyer och Bob Kane
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2008
Längd: 152 minuter

The Dark Knight slog ner som en bomb under året, den har slagit åtskilliga rekord och ligger i skrivande stund på tredje plats på IMDBs topp 250-lista (vars dålighet jag någon gång ska ondgöra mig över). Den borde med andra ord vara något utöver det vanliga – men är den det och kan den hålla samma nivå som Batman Begins?

Batman (Christian Bale) måste kämpa mot den anarki som råder sedan den psykotiske Jokern (Heath Ledger) släppts lös. De två driver varandra allt närmare gränsen och runt omkring dem råder kaos där oskyldiga ständigt blir lidande.

Hur mycket man än försöker att snacka sig runt det så handlar den här filmen bara om Jokern och Batman, trots sidospår och triangeldraman. Tyvärr verkar inte personerna bakom filmen ha förstått det, [de som ännu inte har sett filmen bör hoppa till nästa stycke här] därför blir filmen allt för lång och nästa balla skurk, Two-face, reduceras till ett minimum. Filmen hade utan vidare kunnat vara en halvtimme kortare och betydligt intressantare.

Återigen är det en hel rad duktiga skådespelare (Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman, Aaron Eckhart och Maggie Gyllenhaal) men som ingen kan ha undgått har allt handlat om Heath Ledger. Gudabenådad skådespelare som tyvärr dog alldeles för ung – han gör en fantastisk roll. Det är inget att snacka om. Däremot räddar han inte filmen från att vara annat än rätt ”trevlig” action.

För nej, filmen förtjänar inte sin placering på listan, den förtjänar inte de enorma hyllningarna (Ledger gör det dock) och den visar inget nytt. Christopher Nolan är fortfarande rätt man för arbetet, men till nästa film hoppas jag att han begränsar sig till det som får plats utan att göra en maratonfilm.