Christopher Kul-Want & Piero — Introducing Slavoj Žižek. A Graphic Guide

Christopher Kul-Want och Piero (ill.)
174 s. Icon Books 2012 (2012)


För att vara en serie böcker som började produceras 1992 och som hittills kommit i över 100 titlar var jag oproportionerligt glad över att ha hittat de illustrerade Introducing … vilka behandlar olika mer eller mindre svåromfattliga ämnen och personer. Min ingång var den slovenska filosofen Slavoj Žižek (f. 1949). Jag har läst och lyssnat på honom i ganska liten utsträckning, men tilltalats av det jag sett om honom. Han tar svåra ämnen och ruskar om dem, han är dessutom en vänstertänkare som inte skyr några teman. Introducing Slavoj Žižek blev svaret på sökandet efter en bredare uppfattning om Žižeks idévärld.
     I samspråk med bland andra Jacques Lacan (1901—1981), Karl Marx (1818—1883) och Friedrich Hegel (1770—1831) vidareutvecklar han och stöper nya teorier kring psykoanalys och marxism. Dessutom moderniserar han dem på ett sätt som tillåter dem att appliceras på samtida företeelser i lika mån som äldre. På så sätt blir både hög- och populärkultur en, av flera, fonder han arbetar mot. Trots det tillhör han kanske en gammal skola av tänkare, de som yvigt uppehåller sig inom många ämnen och tillåter sig att följa en tanke till sitt synbara slut. Han har, bland annat, skrivit om subjektivitet, ideologi, kapitalism, rasism, multikulturalism, ekologi, globalisering, revolution, utopianism, totalitarism, cyberrymden, postmodernism, politisk teori och religion och 176 välillustrerade sidor kan omöjligt täcka hela hans otroligt produktiva karriär (hittills) och det blir heller inte möjligt för mig att redogöra för hela komplexiteten och verifiera innehållet, men Introducing Slavoj Žižek tycks stämma väl överens med den bild jag skaffat mig på andra vägar.
     Jag upplever att boken på ett förtjänstfullt sätt förklarar grundpremisserna i Žižeks resonemang. Den ger en bakgrund till hur psykoanalysen och marxismen faktiskt används av filosofen, hur han ser på maktstrukturer och vad det i hans texter och tal återkommande ”The Big Other” är och inte är. Även moral och plikt behandlas på ett klargörande sätt. Framförallt illustrerar boken mycket väl den stil Žižek har i sina tankegångar. Han är orädd, radikal och bygger sina resonemang under vägens gång, snarare än att formulera en teori och sedan söka bekräfta eller vederlägga den. Hans tankar och observationer ger teori och analys, inte tvärtom.
     Introducing Slavoj Žižek var ett trevligt, om ett sådant ord tillåts i sammanhanget, sätt att stifta bekantskap med en tänkare jag upplever har mycket att bidra med men vars tankar kan te avskräckande utan introduktion. Boken har också en form jag kan tänka mig att läsa mer i, så i framtiden lär säkert fler böcker från Introducing …-serien hamna i min läslista.

Po Tidholm — Norrland

Po Tidholm
395 s. Teg Publishing 2014 (2012)


Journalisten Po Tidholm (f. 1971) gjorde under 2016 dokumentärserien Resten av Sverige för Sveriges television. I den undersökte han landsbygden utifrån de politiska och kulturella förändringarna som drabbat allt utanför storstäderna de senaste femtio åren. När jag nu läst hans samlingar av essäer, reportage och krönikor 1995—2014, döpta med lämplig distans till Norrland, ser jag hur serien var en fortsättning på texterna och delvis överlappar varandra.
     Texterna är indelade i sex större avdelningar: råvarorna, det norrländska folkhemmet, kulturen, turismen, norrlandsbilderna och hemma (som i sin eventuella otydlighet berör hur Tidholm förhåller sig till Norrland som ett hem). Det är en snudd på spiralformad struktur. Skogen, mineralerna, vattnet ringar in folkhemmet och allt eftersom landskapet utarmas utan återbäring vittrar samma folkhem sönder. Kulturen färgas av förändringarna, förändringarna sätts i ett sammanhang av kulturen. I detta ska turismen rädda samhället, men turismen bygger på naturbilder som inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten. Turismens inverkan på samhället verkar heller inte landa så som utlovades. Kvar återstår — än så länge — bara ett hemma.
     Bränner till gör det direkt. Sverige var ingen framstående kolonialmakt internationellt men på hemmaplan var roffandet desto mer omfattande. De enorma rikedomar som fanns i den norrländska naturen köptes ut under bedrägliga former eller lades helt enkelt beslag på av människor, staten och företag söderöver. Systemet riggades för att så lite av välståndet som möjligt skulle återföras till utvinningsplatserna. Skatter och avgifter hamnar i storstäderna och fördelningspolitiken misslyckas med att jämna ut skillnaderna. Storskalighet väljs framför småskalighet och inte heller där kan norrländska producenter bidra eller konkurrera. Inte konstigt att landsbygden vittrar sönder, det är nästan som att det skulle vara det som var själva poängen.
     Om sedan skogsavverkning och andra ingrepp, vars ekonomiska vinning för samhället tycks tveksamma, förstör miljön, de företag som fortfarande finns kvar låter skeppa in arbetskraft från andra kommuner och de enda förväntningarna som finns var på Norrland är någon form av pittoresk rekreationsmiljö för storstadsmänniskor eller museala reservat så är hoppet i princip ute. Tidholm återkommer till det emellanåt. Det är nog kört och varken landsbygds- eller fördelningspolitik tycks särskilt attraktivt för triangulerande politiska partier.
     Trots, eller kanske tack vare detta känner jag att jag vurmar allt starkare för en levande landsbygd. Kanske för att jag själv ser mig i sådan miljö, men jag vill gärna tro att min vilja och önskan är oberoende av min egen relation till Norrland eller landsbygden i allmänhet. Genom Tidholms Norrland byggs en bro av insikt och överensstämmande som jag är mycket tacksam för.
     Som vanligt när det gäller den här typen av samlade texter som inte naturligt sammanfogats blir det en del redundans. Begrepp och företeelser som behöver presenteras i en ensam text blir här beskrivna gång på gång och samlingen hade vunnit mycket på en viss harmonisering och korrektur för att undvika känslan av hopplock (i synnerhet eftersom detta är en utvecklad andra utgåva). Ett visst nedsättande användande av postmodernism känns slappt och står emellanåt i vägen Tidholms relevanta kritik av idéströmningen. Trots detta är Norrland en välskriven, lärorik och belysande samling texter som från olika håll visar hur illa behandlad miljön, människorna och bygderna blivit sedan lång tid tillbaka. Norrland är måsteläsning för den som är intresserad av landsbygdspolitik, jämlikhet och kolonialism.

Marguerite Yourcenar — Vishetens natt

Marguerite Yourcenar, i översättning av Karin Landgren
336 s. Modernista, 2017 (1968)


För inte allt för länge sedan läste jag Nina Burtons Gutenberggalaxens nova (2016) om Erasmus av Rotterdam. Förutom att teckna ett porträtt av bildningsmannen målade den ett livligt landskap i ett av reformationen uppeldat Europa. Om Burtons biografi ligger närmare facklitteraturen är franska Marguerite Yourcenars (1903—1987) Vishetens natt en skönlitterär skildring av ungefär samma tid och, både genom min läsning och, skulle det visa sig, författarens efterord en person som liknar Erasmus av Rotterdam på fler än ett sätt.
     Vishetens natt handlar om Zenon, en bildad läkare tillika ateist som tidigt ger sig ut i stora världen från belgiska Brygge. Han befinner sig i regel i händelsernas centrum utan att vara dess nav, alltid med en distans både till händelserna omkring honom och till människans tillvaro och förutsättningar men åtminstone då och då med nära relationer till andra. Han ser människornas galenskap och resonerar kring religion och politik på ett filosofiskt vis. På så vis skaffar han sig även fiender som i raseri eller för att statuera exempel helst skulle se Zenon brännas på bål.
     Om likheterna till Gutenberggalaxens nova ytligt sätt är stora, finns även andra beröringspunkter. Yourcenar var bevittnat påläst och ägnade sig åt att väva in faktisk historia i sina romaner. Det märks även här vilket gediget för- och bakgrundsarbete hon gjort, vilket hon själv redogör för i det redan nämnda efterordet. Hon stöper Zenon i bland andra Erasmus form, skriver in riktiga historiska personer och låter dem förhålla sig till ett faktiskt historiskt skeende. Utan att överdriva ger Vishetens natt en mycket klar bild över det 1500-tal vi känner på andra vägar och vill man närma sig stämningarna som rådde i Europa runt reformationen borde romanen komma mycket nära.
     Yourcenars språk är förutom lärt även laddat med ett driv som till en början kan te sig nästan elektriskt men som efterhand snarare blir magnetiskt. Det är i princip inga dialoger, men de långa styckena av beskrivningar, redogörelser och resonemang griper tag i den intresserade och den skrivande delen av mig ser i Yourcenar en språklig förebild, något som jag gissar att även översättaren Karin Landgren ska ha en enorm eloge för. I en bok som Vishetens natt märker man med all önskvärd tydlighet hur viktig översättarens del är i ett verk man inte läser på originalspråk.
     Vishetens natt är en mustig historisk roman som uppfyller tre viktiga kritierier i genren: gedigen bakgrund och historisk stabil bas, trovärdig stämning, och efter dessa förutsättningar välskriven.