Originaltitel: On Writing
Författare: Stephen King
Utgivningsår: 2000
Tryckår: 2002
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 297
Förlag: Pocket Books
ISBN: 978-0-7434-5596-1
Okej, skulle jag göra en lista med de femtio författarna jag ansåg mest lämpade att skriva en bok om hur det är att skriva så skulle inte Stephen King vara med på den listan. Så enkelt är det. Han böcker framstår som platta och hans historier känns ofta väldigt krystade. Trots det har On Writing blivit hyllad, och jag tipsad om den gång efter annan. Jag var helt enkelt så pass lockad av den att jag inte kunde hålla fingrarna borta till slut. Och Stephen King är Stephen King, det kommer man knappast ifrån, men å andra sidan gör han det här väldigt bra.
Det Stephen King försöker göra i On Writing är tudelat. Först försöker han ge en bakgrund till hur han hamnade där han hamnade, skriva en självbiografisk text om hur det var att växa upp och vara vuxen som Stephen King. Det är svårt att komma ifrån att han levt ett ganska märkligt liv och att han på något plan var menad att bli författare. I övrigt försöker han att ge tips och goda råd för (oss?) aspirerande författare. Även om han säger att det här är mina fem cent, det fungerar för mig, så framstår han som långt ifrån ödmjuk i sin expertis. Nå, med hans framgångar behöver man kanske inte vara ödmjuk, men jag tror ändå att det skulle ha underlättat mottagandet av hans råd om han varit det. Många av tipsen är det inget fel på, tvärtom tror jag det kan fungera för vissa. Jag vet med säkerhet vissa saker som fungerar för mig och andra som inte alls gör det. Det viktiga är att om man ska börja författa väga råden och se vilka som stämmer in på ens eget arbetssätt.
Bristen på ödmjukhet är inte bara en nackdel, förstås, mycket av bokens förtjänst ligger i Stephen Kings attityd angående, ja, i princip allting. Med humor, dryghet och dödsallvar lyckas han kanske inte skapa en perfekt lärobok, men åtminstone en mycket läsvärd bok ur underhållningssyfte. Trots att det är personligt, trots att det förmodligen har varit oändligt jobbigt, lyckas han fånga mig och hålla mig kvar:
Alcoholics build defenses like the Dutch build dikes. I spent the first twelve years or so of my married life assuring myself that I ”just liked to drink.” I also employed the world-famous Hemingway Defense. Although never clearly articulated (it would not be manly to do so), the Hemingway Defense goes something like this: as a writer, I am a very sensitive fellow, but I am also a man, and real men don’t give in to their sensitivities. Only sissy-men do that. Therefore I drink. How else can I face the existential horror of it all and continue to work? Besides, come on, I can handle it. A real man always can.
Citatet illustrerar förhoppningsvis det jag tidigare framhållit, och samtidigt något annat viktigt. Det är en ganska manliga historia. Visst, Stephen King är man och boken är personlig, men generellt handlar det om att skriva ur ett manligt perspektiv med en förstående fru som stöd. Det är inte nödvändigtvis ett problem när man läser det, men det kan vara värt att ha i åtanke.
Nå, jag gillar On Writing. Främst för framställningens skull, det medges, men jag tycker ändå att den är läsvärd och, om inte annat, värd att diskutera.
Jag skulle vilja läsa den här boken på engelska. Elin (w176) hade den på svenska ovanpå en tidningshög i badrummet för några år sedan, så jag fick läst lite grann i alla fall, och det jag läste fick mig att vilja läsa mer. Det var lite som att läsa David Eddings små paustexter i Rivas Skrifter – från författaren direkt till läsaren, utan fiktion emellan. En författare som skrivit rätt kassa böcker (även om jag gillade Drakens Ögon när jag var liten), men som visar sig vara en riktigt intressant personlighet i sig.
Eddings är hur rolig som helst när han bara skriver artiklar, och King verkar vara bättre på att prata om att skriva än han är på att skriva på rkiktigt.
Den finns helt klart på min önskelista också, för även om jag inte är en aspirerande författare så producerar jag en hel del text per vecka i olika spel och sådant. Ja, och ajg tycker det är intressant överlag.
Hej!
Jag arbetar som redaktionschef på en nystartat sajt som heter Resa I Sverige (Premiär inom tre veckor) och vi samarbetar med förlaget som ger ut magasinet ”ALLT OM HOTELL OCH RESOR”.
Detta kommer att bli en komplett guide över vårt lands fantastiska mat- nöjes- och turistattraktioner. Men det unika med oss, om du jämför med andra typer av reseguider, är att en stor del av sajter utgörs av bloggare. På detta sätt blir sidan ”levande” och du som besökare kan ha en ”relation” till det som skrivs genom att kommentera bloggar och sedan få offentliga svar.
Skulle DU vara intresserad av att bli en av våra bloggare, där du tar dig an temat ”resor” och allt som kan ha med detta att göra? Restaurangbesök, konstutställningar, bussresor mm. Allt som kan tänkas vara relevant för turister i Sverige!
En stor del av vår verksamhet är att vi värnar om miljön och kommer att samarbeta med olika miljöorganisationer, vilka annonsintäkterna från din blogg kommer att gå till. Detta handlar alltså om välgörenhet för din del.
Verkar detta intressant? Återkoppla till mig på nathalie@resaisverige.se för vidare information.
MVH Nathalie
”Okej, skulle jag göra en lista med de femtio författarna jag ansåg mest lämpade att skriva en bok om hur det är att skriva så skulle inte Stephen King vara med på den listan. Så enkelt är det. Han böcker framstår som platta och hans historier känns ofta väldigt krystade.”
Visst, så kan man absolut tycka. Men jag är nyfiken på varför du tycker att hans böcker är platta och krystade? När jag såg detta påstående gjorde jag en sökning på om du gjort fler recensioner av King, men hittade endast en av Salems Lot. Övriga hänvisningar var till diverse filmatiseringar av Kingböcker, nästan alltid med någon passus om att Kings böcker är överskattade, dåligt skrivna, har platta eller otrovärdiga karaktärer etc.
Möjligen har du läst massor av böcker av King och det är givetvis ingen författare för alla, men de återkommande påståendena framstår lite… ogrundade? Åtminstone har inte jag sett något direkt underbyggande av dina påståenden. Har du exempelvis läst The Long Walk?
Du har nödvändigtvis inte fel – jag är lite nyfiken bara, helt enkelt.
Tack för din kommentar! Jag ska direkt erkänna att jag inte minns exakt hur jag tänkte för 9 år sedan då jag skrev recensionen. Idag kan jag se en större poäng i Kings hantverkskunskap i sig, men är mindre förtjust i den attityd jag då fann poänger i.
Jag har läst ett halvdussin böcker och noveller med olika nivå av koncentration och intresse och en del om honom. Däremot inte The Long Walk och långt ifrån allt. (Men frågan är hur mycket man måste ha läst för att kunna avfärda en författare? Många jag ogillar har fått långt färre chanser än King, men å andra sidan ingen eller snällare recensioner.)
Idag skulle jag nog inte uttrycka mig så svepande kring hans författarskap, men han är inte någon favorit. Kanske är det den främsta invändningen jag har mot min egen recension. Kanske är det så för dig med?