Om vad jag ser när jag ser Berlin

Senast jag var i Berlin var tio år sedan. Då förtryckte jag hormoner på ett sätt som bara riktigt töntiga tonåringar kan göra. Det var i maj och bara några veckor senare skulle jag göra slut med min dåvarande flickvän, för högstadiet skulle precis ta slut och det verkade så jobbigt att vara tillsammans och gå på två olika skolor.

Spree har nog bytt ansikte många gånger sedan jag sist speglade mig i dess yta och även om jag färdats ljusår sedan dess är tiden nyckfullare för en metropol som Berlin.

Hur hamnade jag i Berlin? En slump, i mångt och mycket. Min vän Olle skulle skriva ett prov som bara gick i Berlin (jag skriver ”bara” för att det blir en bättre historia så och dessutom inte är alltför långt från sanningen) och jag tänkte ”vafan, det vore väl kul att se Berlin igen” och följde med. Så gjorde även Svante.

Ska man förflytta sig billigt är det ståplatserna på Ryanairs morgonflyg man ska välja. Det innebär visserligen uppoffringar i stil med förlorad nattsömn, men det är smällar man får ta när snålheten sätter in. Lyckligtvis går det rätt snabbt och bara några timmar efter jag gick upp stod jag och försökte se ut över Schönefeld-flygplatsen trots sömngrusiga ögon. Berlin hälsade oss välkomna med sin hjärtligaste kram: runt 0 grader, dimma och luftfuktighet som inte var av denna världen. Det var svårt att inte se Berlin som något annat än en grå grå stad.

Den mytomspunna tyska bristen på smak (som måste haft premiär någonstans strax efter andra världskriget) gjorde sig ständigt påmind. Det var svårt att jämföra Berlin anno 2011 med Berlin anno 2001, staden tycktes hamnat i en tidsficka delvis påverkad av flyktiga minnen från klassresan i nian. Är det okej att inreda vandrarhem i stål och neonfärger? Varför har den halvnakna änglalika kvinnan i Axe-reklamen ett paket i knät, och vad finns i det? Hur sjutton ser de ut? Det är förstås en alltför enkel poäng att klanka ned på deras smak, det är gjort gång på gång tidigare, och jag behöver inte göra det mer än sådär. Det är lugnt. Vi förstår. Vi låtsas att det bara är en gimmick för att få fler (eller färre) röster när Eurovision Song Contest återigen drar igång och all Europas smak plötsligt degenererar. I Tyskland är det kanske en schlager året runt?

Jag minns tydligt hur påtaglig skillnaden mellan öst och väst var. 2001 hade muren ändå varit riven tolv år och någonstans trodde jag ändå att avgrunden som lämnats i murens ställe skulle täppts igen då. Täppts igen till nu. Nej, inrotat i själen kommer nog Berlin alltid var en stad med en mur som delar öst och väst, även om de nu och alltid gör sitt bästa för att upprätthålla fasaden om att ändring är på gång. Överallt byggs det om, man kan inte se sig om utan att se åtminstone en byggarbetsplats. Alla städer anses väl vara kontrasternas stad, men få städer gör sådant anspråk på epitetet som den tyska huvudstaden. Gamla byggnader bredvid nya. Vackra och lyxiga hus bredvid förstörda och övergivna rivningskåkar. Berlinerdomen bredvid Humboldt Box. En tågstationsruin bredvid en Oscar Niemeyer-inspirerad anemonliknande byggnad. Den underbart vackra Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche är i sig en målande bild av Berlins personlighetsklyvning. På något sätt tycker jag det är charmigt, även om segregeringen blir märkbar när Svante sätter ord på det som annars bara ligger och gnager i medvetandet: Är det inte väldigt få invandrare i väst?

Jag kan ändå inte förmå mig tänka annat än att jag nog skulle trivas rätt bra i Berlin, trots allt.

Vädret blev sakta bättre, som om vi klarat en initieringsrit och plötsligt blev värdiga att behandlas som gäster. När planet lyfte igen färgade morgonsolen himlen röd och jag antar att det var ett ”på återseende”. Tiden har kanske inte stått stilla i Berlin; jag själv är garanterat inte samma person som jag var senast och på sitt sätt är nog inte Berlin samma stad. Föränderligheten ligger kanske inte i ansiktslyftningar och tillputsningar utan i att sakta men säkert finna trygghet i vad eller vem man är.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

3 Comments

    1. Vad roligt! Det kändes väldigt naturligt att skriva artikeln. :)

      Här finns lite av mina bilder från resan om du är nyfiken på vad jag tyckte var roligt att fotografera. :D

  1. Tycker själv att Berlin är en otroligt vacker stad mycket på grund av kontrasterna och jag längtar efter att åka tillbaka nån gång! Har så mycket jag vill se och fota och uppleva där nere, grymt avis!

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!