Om matignorans

Mat är uppenbarligen känsligt, och på senare tid har det visats allt tydligare att det är bättre att tiga ihjäl sanningen om var maten kommer ifrån än att faktiskt ta upp det till diskussion och fundera över varifrån det man stoppar i sig kommer. I Västerbotten Direkt (och i P1 där jag först hörde om det) på radio (länk till nyheten) rapporterades om fotografen Erik Lindegren som följt och fotograferat ett slakteri och hur djuren tar sig från hage till mage, i princip. Utställningen Walls of Glass visades tidigare i Vilhelmina och Lycksele utan några invändningar, men när utställningen skulle visas i Umeå uppstod en diskussion om att bilderna ”kunde vara för starka för eleverna”. En fånig invändning som gjorde att Erik Lindegren valde att strunta i att ställa ut sina fotografier. För hemska tanke om barnen skulle bli upplysta nog att sluta äta kött.

Nu senast, rapporterar SvD, att Henrik Schyfferts, Erik Haags och Lotta Lundgrens Landet brunsåsSveriges Television stoppats på grund av att den peruanska familjen som var med och åt marsvin inte längre ville delta. Givetvis ska deras vilja respekteras, men jag har svårt att tro att det är ett beslut utan påtryckningar utifrån. För marsvinet är ett matdjur som fötts upp för att bli mat, men det är förstås problematiskt eftersom det i Sverige bor marsvin i burar som husdjur åt barn. Eller? Varför skulle det vara ett problem? Vi äter griskött trots att folk har minigrisar som sällskapsdjur. Det är klart att det är problem om man börjar äta upp marsvinet Sture som lilla Stina, 7 år, älskade så mycket. Men det är knappast det det handlar om här.

Gemensamt för de båda händelserna är att det uppenbarligen är bättre att ignorera varifrån maten kommer, vad vi äter och hur det kommer sig att vi äter just det vi äter. Diskussionen som kan uppstå är inte önskvärd, och jag kan inte förstå varför? Maten kan inte vara en fredad zon, kött kan inte vara så kontroversiellt att inte alla, även elever, borde få veta hur det går till när djuren slaktas och det får aldrig bli ett tabu att visa upp olika matkulturer. Är det en så hemsk tanke att vi, befolkningen i Sverige, får så pass mycket information att vi börjar göra aktiva val i vår matkonsumtion?

Jag äter kött. Jag borde inte göra det och skulle jag behöva döda min egen mat skulle jag hellre sluta äta kött. Jag är en hycklare, men jag tiger inte ihjäl diskussionen och jag slutar inte fundera över varken den etiska aspekten eller hälsofrågan. Det är en viktig fråga och jag tycker att alla bör ges möjlighet att ta sina egna beslut baserade på fakta, inte på tradition eller ignorans. Så visa slakterier och marsvinsmiddagar, och följ upp det med diskussion.

Relaterat

8 Comments

  1. Nyfikenhetsfråga: varför borde du inte äta kött?

    Jag håller med om att frågan borde lyftas fram i det öppna, även om jag inte skulle besvära mig med den personligen. Kött förlorar lite av sin charm när man får alla smaskiga detaljer serverade med det.

    1. Anledningen till att jag, klyschigt nog, anser mig värna om allt liv. Jag dödar ogärna insekter även om det är myggor och jag skulle aldrig få för mig att i berått mod döda en annan varelse. Det är en i längden ohållbar hållning eftersom det sker omedvetet i många fall och var går gränsen för liv? Men ett steg i rätt riktning vore att inte äta kött.

  2. ta upp hallalslakten muslimernas djurplågeri förbjudit i sverige sedan många år men nu ska vi visst tillåta att man skär halsen av djur och grejar som tidiare var djurplågeri bara för att vi kan bli kallade rasister annars.. sjuuuukt men sant..

  3. Ska vi bli vegetarianer, Martin? Jag har ju sagt det flera ganger att jag kan avsta fran ko:tt. Vore kul att go:ra. Som en sandar vad det nu kallas.. for miljo:n.

  4. Pingback: Lite gamla artiklar att läsa så länge

Kommentera