Om Kapitel 1

Den 25 januari skrev Svenska Dagbladet om webbplatsen Kapitel 1 – en sida jag kikat på några gånger tidigare utan att kunna utröna om jag tycker idén är bra eller inte. Jag tänkte här försöka lista ut vad jag egentligen tycker, så jag ber om ursäkt om det kan verka förvirrat.

I korthet är Kapitel 1 en sida där du som författare kan lägga upp hela eller delar av en roman du skrivit för att – om du har tur – bli läst, omtyckt och få tips på förändringar. Blir du tillräckligt omtyckt kan ett förlagskontrakt hägra och i värsta fall kanske du fått lite kritik på din text som kan göra den bättre. Du som läsare kan betygsätta och kommentera de texter som finns och i förlängningen är din röst en del i processen för att välja vem som ska få förlagskontraktet. Det hela sker under Piratförlagets regi.

Det låter väl inte så tokigt? Det är rimligt att läsarna ska kunna välja vad som ska ges ut. Eller är det verkligen det? Jag tror inte att det är så självklart. Framförallt handlar det väl om att populärt inte nödvändigtvis är bäst och att jag som läsare skulle bli ledsen om marknaden blev likriktad efter popularitet (vilket förmodligen skulle bli fallet om Kapitel 1 visade sig bli en succé och förlagen i allt större utsträckning använder den typen av förfarande). Dessutom är jag inte säker på att gemene man faktiskt vet bäst. Jag ser definitivt en poäng med att det finns utbildade experter som utser ”vinnare”, inte bara i det här sammanhanget utan även i andra.

Vidare, ur författarperspektiv, är det förstås oändligt roligt att bli läst, få respons och bli utgiven. Jag tyckte till och med det var ballt när jag tryckte Budgivning i sju exemplar, vilket näppeligen kan kallas utgivning. De nämnda sakerna är givetvis en morot för att lägga upp sin text på Kapitel 1. Samtidigt är det vanskligt att lägga ut sin text för allmänheten att granska. Min uppfattning är att man, när man vill ha respons, bör känna (privat eller professionellt) den som kommer med kritiken så att man vet vad man får. I en öppen diskussion, kan kritiken vara missriktad och göra texten sämre, den kan vara illvillig (andra småsinta författare som vill sabotera) och det kan vara svårt att förmedla hur texten ska bli bättre. Kanske är det saker man kan bortse ifrån och avvärja genom att vara medveten om det.

Personligen skulle jag gärna använda Kapitel 1 på något sätt, men jag har i dagsläget inget jag vill lägga upp för allmänhetens ögon. När jag ordnat det är det möjligt att jag kan tänka mig att prova och därefter utvärdera det hela ytterligare (under förutsättning att de fortsätter efter att en vinnare korats i februari).

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

5 Comments

    1. Tja, att folk skriver dåligt innebär ju bara att vi som skriver bra har större chans att lyckas. :)

      Även om Piratförlaget knappast är förstahandsvalet så är ett förlag ett förlag ett förlag. Man får exponering och hamnar i boklådor. Förhoppningsvis har man dessutom framtida utgivningar säkrade om man fortsätter att skriva och gör det bra. Man ska inte vara så snabb att döma tror jag, även om jag själv har samma sak i åtanke. Jag skulle ju hellre se mitt namn på en bok från något mer välrenommerat förlag.

  1. Kapitel 1 har vuxit till något betydligt större än att vara en tävling där priset är ett kontrakt.
    För mig som alltid gillat att skriva har jag fått betydligt bättre kritik under min första vecka som medlem på kapitel1, än vad jag fått av nära och kära under tio år.

    Det handlar inte så mycket om en tävling, som jag tror Piratförlaget trodde att det skulle göra. Medlemmar stöttar varandra, ger riktigt bra feedback och det ordnas irl-träffar till höger och vänster.

    Testa lägga upp något, så får du se :)

Lämna ett svar till JohanAvbryt svar