Om känslor och böcker

Det är inte en alltför kontroversiell ståndpunkt att kultur i allmänhet och böcker i synnerhet finns för att skapa någon form av känsla hos läsaren. Vanligast är det förmodligen inom konsten, dock, och även om jag inte helt skriver under på att det är kulturens uppgift så tycker jag det är intressant att den ändå, i många lägen, skapar känslor och jag tycker att det är fantastiskt när jag själv rycks med så till den grad att jag fylls av en känsla eller liknande. Sanningen att säga har jag svårt att bli berörd genom böcker (det är värre genom film då, det erkännes) så att ta till vara på de gånger jag blivit det är nog viktigt.

Dock måste man nog göra skillnad på vilken källan till känslan är. En bok, säger någon med självklarhet, men riktigt så enkelt är det ju inte. Pratar man om böcker som får mig att skratta kan det ju bero på flera saker, främst att den är humoristisk men också att den är skrattretande dålig eller något liknande. Samma sak gäller förmodligen böcker som man gråter med eller blir arg av. Det är förstås inga konstigheter för en själv, men så fort man ska berätta för någon annan om en bok man skrattat åt så måste man ta hänsyn till att det inte är uppenbart varför man skrattar.

Således kommer här en liten enkät som ursprungligen hittades hos Lilla O i inlägget Böcker som väcker känslor. Alla punkterna är dock inte direkt kopplade till känslor (eller ja, ska man vara petig är det väl precis det de är) men det är roliga och intressanta att besvara ändå.

Berätta om en bok som…

1. …fick dig att skratta.
Jag skrattar sällan högt åt böcker, småskrockar desto oftare. Men måste jag välja en bok blir det Populärmusik från Vittula (min recension gör den inte rättvisa givet vad jag tycker om den idag), inte för att den är tokrolig rakt igenom – tvärtom, vissa delar är fruktansvärda – men den har en väldigt skön klang, en blandning av vardagsbetraktelser, absurdism och tonårsfånerier. Man skrattar ofta, både åt och med boken, och ändå ligger det en allvar under alltihop, som om det allvarliga synliggörs via humorn (vilket det förstås gör, det är beprövat knep).

2. …fick dig att gråta.
Skrattar jag sällan åt böcker så är det i princip aldrig jag gråter. En gång, kan jag påminna mig (trots att jag läst många böcker som berört mig på ett sorgesamt sätt) och det var när jag läste Mig äger ingen. Denna fantastiska bok slog an på alla mina känslor (även skratt och ilska), men det var framförallt de partier som fick mig att gråta som jag minns. Det är ingen alltigenom lycklig historia och även om pappan var en excentriker så tycktes han också förstå och vilja ge sin Åsa det allra bästa utan att riktigt förmå det.

3. …gjorde dig riktigt arg.
Behöver jag säga att jag sällan blir riktigt arg? Nej, jag antog det. Jag har nog aldrig blivit arg på en bok och har jag det har det gått över så fort att jag i stort sett inte minns att jag varit arg. Inte ens på riktigt dåliga böcker blir jag arg. Men – om jag nu ska dra mig till minnes något – så får Det händer här och framförallt ett parti där en pojke gör tonårsrevolt. När jag läste blev jag alldeles kallsvettig och tänkte ”vad i helvete håller han på med?”, detta trots att jag mycket väl kan förstå mig på just anledningar att göra revolt. Det får väl räknas som att bli arg, antar jag.

4. …fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
I den här kategorin finns det ett par att välja på, det erkänner jag villigt. Det handlar inte nödvändigtvis om boken i sig utan om platsen och beskrivningen av den. Måste jag välja en blir det dock Jorden runt på 80 dagar, speciellt i kombination med Michael Palins fantastiska dokumentärserie Around the world in 80 days with Michael Palin, som mer en annat får mig sugen på att ge mig ut på en vansinnesluffarfärd. Kanske inte nödvändigtvis runt jorden, men åtminstone i Sverige, Europa eller någon annan större geografisk plats med mycket att upptäcka snarare än utforska.

5. …handlar om en historisk tid som du tycker om.
Den här kan jag omöjligt svara på. Jag bryr mig inte särskilt om några historiska epoker och i litteraturen tycker jag främst att de tjänar som kuliss åt en berättelse snarare än behandlar sin egen tid. Det är förstås en bra sak eftersom berättelsen tillhör de saker jag tycker är intressant, historia och historicitet är inte en sådan sak.

6. …du ångrar att du läste ut.
Någon sådan bok finns inte. Som jag skriver i artikeln Om att läsa dåliga böcker så tycker jag det finns en poäng i att läsa just dåliga böcker. Man behöver kanske helheten för att kunna bedöma boken rättvist. Å andra sidan kan jag inte komma på någon bok jag tyckt varit bra men som hade ett slut som förstörde den vilket skulle kunnat vara en anledning till att jag ångrar att jag läst ut den.

7. …finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Åh, det här är lite knepigt. Ska man vara petig har man väl alla böcker i bagaget när man läser, men är det några böcker som letat sig kvar larvigt mycket är det Saturnus ringar och Svindel. Känslor, båda av W.G. Sebald. De är visserligen rätt bra, men främsta anledningen till att de ständigt letar sig in i mina tankar är den essäistiska stilen som å ena sidan är oefterhärmlig, å andra sidan inspirerande och värd att tolka och använda på sitt eget sätt. När jag skrev en essä om essäer gjorde jag det med W.G. Sebald som ledstjärna och det förmodligen det jag haft roligast med när jag skrivit.

8. …har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Det får nog bli Thomas Pynchons Gravity’s rainbow. Den har visserligen inte väntat på engelska fullt lika länge som på svenska, men det är väl en och samma bok och jag har ännu inte vågat eller orkat ge mig på den. 900 sidor lång utgör omfånget ett motstånd jag har svårt att frångå. Jag har dock lovat mig själv att ge mig på den när det är säkrat att jag läst två böcker i veckan under 2009. Så snart är jag där.

9. …du inte förstår att så många tycker om.
I den här kategorin finns det alltför många böcker för att jag ska kunna välja en. Det mesta av den likriktade deckarkulturen är något jag inte förstår mig på och, om jag ska vara ärlig och skriva folk på näsan vad de ska läsa (vilket man inte får!), folk borde verkligen vidga sina vyer på den punkten. Det finns bra mycket mer att läsa en deckare.

10. …du tycker att alla ska läsa.
Det får bli den som jag länge påstått var min favoritbok, men som – ju mer jag funderat på det – får smisk av Patriarkens höst: Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Det är en fullständigt fantastisk bok som berättar en rad intressanta historier och är ett skolboksexempel på vad berättarglädje är. Den har nerv och att läsa den känns ungefär som att stiga in i en lång och flytande dröm. Språket är fenomenalt bra och jag rycks med på ett sätt jag önskar att alla andra gör när de läser den.

Jag borde för övrigt läsa och recensera om den, för det var länge sedan sist och recensionen håller inte riktigt måttet. Boken förtjänar en bättre recension.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

3 Comments

  1. Det är så kul att läsa vilka böcker som är viktiga för andra och än en gång konstatera att det ibland siljer sig åt, men att vissa böcker väcker samma känslor. Förstår inte alls storheten med Hundra år av ensamhet, men har lite svårt för magisk-realism möjligen Isabel Allende går ner. Populärmusik från Vittula har jag träffat många killar/män som älskar, men få tjejer/kvinnor. Däremot håller jag helt med om att Mig äger ingen är riktigt bra!

    En resa jorden runt låter dessutom som e n riktigt skön idé!

  2. Berätta om en bok som…
    1. …fick dig att skratta.
    2. …fick dig att gråta.
    4. …fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
    5. …handlar om en historisk tid som du tycker om.
    Det låter nog väldigt tråkigt och banalt men Diana Gabaldon har skrivit en bokserie (sex stycken böcker i 1000-sidorsklassen) som utspelar sig i 1700-talets Skottland. De har fått mig att skratta, gråta, vilja besöka platsen OCH jag gillar tidsepoken.
    3. …gjorde dig riktigt arg.
    Flera böcker: ”En blomma i Afrikas öken”, ”Ondskan”, ”Flyga drake” alltså, böcker där människor är utstuderat elaka och grymma. (Då gråter jag också!)
    6. …du ångrar att du läste ut..
    Skulle jag aldrig göra. Antingen läser jag ut den och då är den OK annars låter jag bli för att den var dålig/ointressant och då skulle jag inte ångra mig..
    7. …finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
    1970 läste jag ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” – min första vuxen-bok. Jag var 12.
    8. …har väntat i bokhyllan riktigt länge.
    Det är nog inte någon. Oftast är jag väldigt nyfiken. Men kanske
    9. …du inte förstår att så många tycker om.
    DaVinci-koden!
    10. …du tycker att alla ska läsa.
    Budgivningen ;-)

  3. äsch… 8.har väntat i bokhyllan riktigt länge.
    Det är nog inte någon. Oftast är jag väldigt nyfiken. Men kanske Illiaden och Odyseén av Homeros.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!