Meningen med hela skiten

meningen-med

meningen-med-tn

Nina Åkestam
220 s. Volante, 2014 (2014)


Min inre 85-åring vill ha skrivit minst ett tiotal böcker, lärt sig något mer språk, samt prioritera familj framför jobb och bildning framför förströelse. Innan jag läste Nina Åkestams Meningen med hela skiten kände jag inte min inre 85-åring, och även om vårt förhållande är och kommer att fortsätta vara en dialog, är jag glad att jag har honom därinne och påminner mig om vad som är viktigt.
     Nina Åkestams liv liknar få andras. Som ung blev hon anställd på en välrenommerad reklambyrå som hon sedan bytte mot en anställning i New York. Hemma igen sadlade hon om och blev Handelsstudent och sedemera forskare inom Consumer Marketing. Mina första kontakter med Åkestam var via hennes kloka och välformulerade blogginlägg hos Resumé och föga anade jag att det skulle finnas så mycket beröringspunkter mellan oss, mellan våra val och våra tvivel.
     Meningen med hela skiten är lika delar självbiografi som självhjälpsbok, men i motsats till andra böcker i de genrerna är få saker verkligt förenklat, varken ytligt eller glättigt, och inget tycks generaliserat. Åkestam tar avstamp i sitt eget liv, i såväl toppar som dalar, när hon delar med sig av vad som rörde sig inne i henne när hon hamnade där hon hamnade, brottades med sina tvivel och tog sina beslut. Frågan ”Är det här vad jag borde göra?” går som en röd tråd genom boken och det är där 85-åringen kommer in.
     Boken innehåller en del övningar varav den första och kanske viktigaste är att lära känna sin inre 85-åring. Genom att beskriva och visualisera vem man vill vara om en herrans massa år får man en referenspunkt när man ställer sig frågan om vad man borde göra. På så sätt har man någon som svarar, förmodligen klart och tydligt, när man undrar om man borde byta jobb, utbilda sig eller stanna kvar i en relation. Om man bara tar med sig en sak från Meningen med hela skiten, se till att det är 85-åringen. (Även de andra övningarna skänker perspektiv och ger verktyg för att göra det som är svårt, så det vore dumt att faktiskt bara ta med en sak, men det är ju sådant som man säger.)
     Nina Åkestam skriver med stor självklarhet och ser världen på ett sätt som fler skulle må bra av göra. Det gör att boken inte bara är övningar och berättelser om författaren själv. Hon ägnar mycket tid åt att ifrågasätta rådande ordning, och ett tidigt favoritavsnitt är när hon diskuterar anställningar:

En annan anledning till att det var så skönt att det där första jobbet uppenbarade sig så pass okomplicerat var att jag fortfarande var rädd. Precis som de flesta andra. Rädd för att inte vara god nog. Inte passa in. Inte få ett jobb. Det talesättet är så himla värdelöst. Att någon ”får” ett jobb. Eventuellt kan man säga att personen ”blir” anställd. Men aldrig att man ”tar” ett jobb (då betyder det att man jobbar med något som man inte vill), ”förtjänar” ett jobb, eller kanske ”ger” ett jobb. Språket säger att det inte är läge att fundera på vad du vill göra, eller ännu värre, varför du ska göra det. Den som är anställd är passiv och utbytbar. Jag gillar inte de här formuleringarna eftersom de insinuerar att ett jobb är något vi ska vara tacksamma för, något vi får eller inte får lite av en slump, ungefär som en julklapp. Att det vi måste göra för att ”få” ett jobb är att vara snälla mot den som vill ”ge” oss ett jobb, skrapa med foten, anpassa oss och bli precis som de vill ha oss, för annars förtjänar vi inte presenten.

Hon har naturligtvis helt rätt (och det är en rad anledningar till att vi borde säga ”arbetsköpare” istället för ”arbetsgivare”) och genom att identifiera sådana fällor i samhället och i språket slår man sig fri och kan ta egna beslut, vilket är precis vad boken handlar om. Är det här vad jag borde göra?
     Nina Åkestams Meningen med hela skiten är den enda självhjälpsbok du behöver, men innebär också att du måste göra en del jobb själv, våga göra fel och ta ansvar för att dina beslut är rätt för dig, men det är ju bland annat det som är meningen med hela skiten.

Kommentera