Ida Börjel
328 s. Albert Bonniers Förlag 2014 (2014)
Det är med en i det närmaste profetisk träffsäkerhet Ida Börjel (f. 1975) avhandlar 2010-talets alla trauman i långdikten Ma. Den förlänades också en Augustnominering i den skönlitterära klassen när den kom 2014. För min del hade den gärna fått vinna.
Det är politiskt och det är nattsvart. Flyktingkriser, romregister och skatteflykt varvas om vartannat utan besinning. Det är som det bör vara, för allt hänger ihop, och det hänger ihop just besinningslöst. Det är en kraftfull röst som gör poesin både relevant och litterär på ett sätt som jag sällan upplevt. Så blir den tillfälligt skör när verkligheten kommer närmare och modern behöver ta ställning till sitt barns liv och förutsättningar. Jag avskyr uttrycket, men kanske finns det inget annat: Ma är en drabbande text.
Emellanåt är den dessutom kusligt skarp1:
utsjungna, utsvavlade
kokong för kokong, en smärttråd
lagd i hennes namn; lingua, labia
instämplad genom regnets, registrets
formulärets övergreppsliga tolerans
dess bristande film av diamant, över
olika Lampedusa
fanns, Lampedusa som transit-ö
för fenicier, romare, araber, greker
femtiotusen nordafrikanska bona fide
eller lycksökare
härden av lycksökare, barfota på fel sida
Atlanten, det fanns: tanke om en ö
om att själv vara en ö, överfarten
överfarten och överföringarna Panama
Berättarjaget om man nu kan prata om ett sådant, blir en Kassandra, en sanningssägare som ingen tror, och bara med några år från publicering tycks förutsägelserna slå in.
Ma är en mycket stark läsupplevelse, enastående som poesi betraktad och skrämmande aktuell. Ve den samtid som inspirerar till en sådan bok och leve författaren som orkar skriva den.