Lidia Yuknavitch — The Book of Joan

Lidia Yuknavitch
267 s. Canongate 2018 (2017)


I The Book of Joan tar Lidia Yuknavitch (f. 1963) legenden om Jeanne D’Arc, utvecklar den och placerar den i en dystopisk, fasansfull och fantasirik framtidsvärld. Resultatet: en blandvändare med otroligt driv.
     Det är en nära framtid. Jorden som vi känner den är en öde klump av jord och rester. Kanske finns där några människor kvar, men de viktiga — eliten — är sedan länge bosatta i CIEL, ett högteknologiskt komplex högt över jordytan. Människorna där är trots sin överhet degenererade. Bleka, könlösa och förtryckta av den eventuellt vansinniga despoten Jean de Men. Den bleka huden pryds av mönster och mening som skapats av ärr. En av dessa är Christina Pizan1 som förutom att vara en mästare på att skapa dessa mönster och precis är i färd att berätta om rebellen Joan, hamnar i händelsernas centrum när hon och hennes vän Trinculo2 blir inburade för förargelseväckande beteende. Eller fanns det mer bakom?
     Tre saker gör att The Book of Joan står ut från mängden: 1. Det är en oerhört visuell, för att inte säga köttig, berättelse. Jag som sällan ser framför mig vad jag läser får tydliga bilder i huvudet. 2. Det är nog tur, för den uppfinningsrikedom med vilken Yuknavitch präglat världen är storartad. De rullas sakta ut och gestaltar på så sätt hur en relativt hanterbar elit-station förvandlas och förvrängs till något vansinnigt och främmande, även för Christine som lever världen. 3. The Book of Joan kan närmast beskrivas som feministisk science fiction och trots elände och kvinnoförtryck (som det ju lätt blir fråga om när reproduktionen är satt på undantag) blir kvinnorna aldrig utan agens, beskrivningarna aldrig slentrian och förvecklingarna kan motiveras.
     Yuknavitch har ett otroligt språkligt driv som sällan eller aldrig går på tomgång. Varje scen, varje ord, tycks höra ihop som i en stickning. Inte en maska har gått. Lägg därtill en dimension av modern amerikansk politik så är The Book of Joan både angelägen och modern på ett profetiskt vis som säkert kommer överleva tidens tand.

Show 2 footnotes

  1. Som medeltidsförfattaren.
  2. Som ur Shakespeares Stormen. Jag använder ju namnet i Gudsförgäten också och det är ganska skumt att läsa namnet i ett tredje sammanhang.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52 (eller köp en bok från bokönskelistan åt mig). Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!