Lars Winnerbäck och Hovet på Rockslottet 13/8

Ja, herregud…

Lars Winnerbäck tog med sig Hovet och drog på turné. Näst sista konserten var i Finspång och jag var där. Och jag var där alldeles för tidigt. Men det gjorde inte särskilt mycket, en pommetallrik och lite Mikael Wiehe ”värmde upp” mig.
Spännande val med Mikael Wiehe som förband, måste jag ju säga…
För säga vad man vill om herr Wiehe, men någon partynisse är han inte och har aldrig utgett sig för att vara heller.
Hans sista låt tillägnades justitieminister Tomas Bodström som tycker det är en Schysst IdéTM att skicka folk till Egypten. Politiska provokationer. Mums. Vilken låt var det då?
Vem i hela världen kan man lita på förstås.

Den vackraste stunden i livet inleddes med Kom änglar och nog fasen var det vackert när Lasse och Hovet kom in på scenen och drog igång. Okej, kanske inte vackraste stunden i livet, men helt klart häftigt.
Jag är fortfarande lyrisk, liksom.

Jag kommer inte ihåg alla låtar som spelades eller i vilken ordning. De var många, de var bra, och mitt minne är inget att fira direkt. Jag ska försöka göra en snabb genomgång av de som gjorde störst intryck på mig.
Kom änglar – Det är verkligen en underbar låt, och eftersom de hade startat de tidigare konserterna med Av ingens frö blev jag lite förvånad och mycket glad. Kom änglar är en starkare låt än Av ingens frö.
Dunkla rum och Åt samma håll – Japp, jag skriver ihop de två låtarna, för att de spelade dem tillsammans och för att de, för mig, är oerhört hårt sammankopplade. Jag skäms lite, men de två var de första två jag hörde med Lasse och de har etsat sig fast i mig. Två underbara sånger som verkligen är Lasse för mig, och här, tja… Det var helt otroligt mäktigt att höra dem sådär tillsammans.
Min älskling har ett hjärta av snö – Den tredje favoritlåten från albumet Söndermarken. Även den var grymt häftig, men jag kan inte säga så mycket mer om den. Underbar.
Katt över taken – En ny låt jag inte hört tidigare, och den håller verkligen måttet. Jag tycker att den är helt sjukt skön. Helt sjukt skön!
Hugger i sten”Hörredu, Johan Persson. Har du hört Finspång sjunga Hugger i sten någon gång? Nej, inte jag heller. Men en dag, en dag, Johan Persson, kanske vi får uppleva det.” Och det fick de. Finspång låter inte som någon vidare partystad, direkt, men det var oväntat bra drag i publiken, något som verkligen bevisades när Finspång sjöng Hugger i sten. Det var verkligen gåshud på det, fast…
Kom ihåg mig – …Inget var mer gåshud än Kom ihåg mig. Gänget hade fått för sig att göra något annorlunda, de ställer upp på scenkanten hela bunten. Ett dragspel, ett munspel, vad mer behövs? Vi fick en lugn, långsam version av Kom ihåg mig, med solosång av de flesta, både Hovet och Lasse. Fullkomligt lysande. Jag kommer komma ihåg er.

Det var fler bra låtar, Aldrig riktigt slut, Solen i ögonen, Gråa dagar, Någon som är tillbaka, Hjärter dams sista sång, Någon annan, Elegi, Över gränsen, Stackars och många många fler, men det var de jag nämnde ovanför som jag tyckte var bäst, även om alla är bra. Förstås. Det är ju Lasse och Hovet. Och nu har Lasse lovat att han alltid ska vara Hovet trogen. Det bådar gott inför framtiden.
Den svagaste låten tycker jag Stort liv var. Konstigt, det där.

Visst, jag saknade några låtar. Vintern över ån hade varit grymt, En svår och jobbig grej trodde jag nog de skulle spela, Fånga en fjäril borde de ha spelat, det är ju Iddes låt. Men jag är så otroligt glad att jag fick höra så många höjdarlåtar. Jag tänker lägga min dyrbara energi på att vara lyrisk istället. Det blir bättre så.

Ah, ja, som sagt, herregud. Fiiifaen vad ballt det var, en underbart bra konsert. En verklig show av högsta klass. Jag hoppas på att få se Lasse och Hovet fler gånger i framtiden.

Och…
Lasse, du är så jävla häftig!

En Maria. En Maria till…
En Andreas. En Greger.
En… Jag. Schemat. De startade faktiskt före nio.
I början innan han fick av sig solglasögonen och kavajen. Och här är han utan de tu.
Kom ihåg mig, ja, jag kommer ihåg er! Ett av många ”extranummer”.

Relaterat

Kommentera