I år, 2018, har jag bloggat eller vad man ska kalla den här typen av publicering i 15 år. Namnet, formen och innehållet har varierat mycket men skrivandet och läsandet har på ett eller annat sätt varit en röd tråd under dessa år.
En annan hittills beständig del av den här webbplatsen att jag aldrig haft någon plan utöver att ha en plattform att publicera mina ord, främst för min skull och för er som eventuellt är intresserade (jag blir oerhört glad varje gång jag får signaler om att någon läst!). Vartefter andra plattformar dök upp skaffade jag profiler där; vissa består (Facebook-sidan exempelvis), andra ligger i träda (Youtube och Pinterest) och nya har tillkommit (min offentliga Instagram är senaste tillskottet). Trots att jag hållit föreläsningar om webbnärvaro och arbetat med det professionellt har min egen blivit ett virrvarr. Skomakarens barn, och så vidare …
Den uppmärksamma kanske har märkt att jag ändrat titel på både webbsidan och Facebook-sidan. ”Martin Ackerfors (om) drömmar och rastlöshet” har blivit ”Martin Ackerfors läser och skriver”. Det är än så länge inte någon större skillnad mot tidigare, men det är första stegen mot att skaffa mig en plan. Recensionerna kommer fortsätta trilla in en gång i veckan och jag hoppas kunna utveckla det med en artikel av annat slag åtminstone varannan vecka … eller låt oss säga en gång i månaden så kan både ni och jag bli glatt överraskade. På Facebook-sidan kommer det sannolikt komma fler inlägg som inte jag har skapat men som jag gillar, som passar in i temat och som säkert kommer intressera er om ni gillar det jag gör och är intresserade av författande eller läsning.
I övrigt så känner jag både att skrivlusten ökat och en hel del tankemöda ägnas åt kul saker som går att göra. Om det blir något av det är ännu för tidigt att säga, för livet runt omkring med två fantastiska men sjövilda barn som tasmanska jävlar runt byxbenen vill och måste jag trots allt ge huvudparten av min tid. Samtidigt är de inspiration i sig och dagarna blir så sakteliga längre så man vet aldrig.
Så håll utkik, det kan bli spännande … eller så blir det helt som vanligt och det kanske kan vara okej det med.