Hyllning till SVT

Sveriges television har faktiskt förvånat mig ordentligt på sista tiden. Inte bara med att de lyckas göra exeptionellt dålig TV i vissa fall, nej, den här gången hade jag faktiskt tänkt att hylla dem och framförallt två av deras produktioner. (Ja, det är säkert. Jag tänker inte klaga. Jag är chockad själv…)
Det faktum att jag ville vara på modet innan jag visste att det var modet jag ville vara på gör lite till. Jag gillar svart humor. Drama som underhåller och gör en illamående. Det är precis så jag vill kunna skriva, en roman som underhåller och gör så att man mår illa.

På senare tid har det producerats och visats två serier på SVT som är precis så. Det är dels Lite som du och dels är det God morgon alla barn.

Lite som du

Lite som du är den lättsammare av de två serierna. Det är en humorserie som visas i tjugofem halvtimmeslånga avsnitt.
Den handlar om Niklas (Bengt Nilsson) och Kicki (Magdalena In de Betou), nyblivna arbetskamrater som egentligen är varandras motsats, men som verkar komma rätt bra överens med varandra. Båda är de fast beslutna om att få tillbaka sina respektive partners. Både Niklas och Kickis ex har dock skaffat nya hälfter vilket ställer till det lite.
Dessutom har båda två en hoper släktingar de måste dras med.
Alla karaktärerna har ett djup och en mening och tillsammans blir det en bubblande helhet av humor och bevis på att människor är rätt små egentligen. Serien som är skriven av Cilla Jackert och Erik Ahrnbom pekar på de små men allmänna sakerna i våra liv, vilket gör att serien blir vad den heter. Lite som du.

God morgon alla barn

God morgon alla barn är däremot svart som natten. ”Samhällskritiskt drama” skriver SVT på sin hemsida, och visst är det samhällskritiskt alltid. Serien visades i tre timlånga avsnitt som alla går att se på nätet den närmsta framtiden.
Handlingen kretsar kring det lilla samhället Kroka och dess skola Krokbäckaskolan. Där jobbar en strikt och traditionsbunden lärare vid namn Gun (Lotta Tejle). Hon håller i julavslutningen och därtill hörande Luciafirande. I skolans (vad det verkar) enda klass bestäms det att klassens Lucia ska utses genom dokusåpaliknande utröstningar. Detta ställer till det för hela samhället.
Överhuvudtaget är historien väldigt bred och rörig, och allting korsas fram och tillbaka i en salig röra.
I God morgon alla barn är det egentligen ingen av karaktärerna man kan identifiera sig med helt. Alla har de hemligheter och konstigheter som gör att de är på gränsen till det absurda. Miljöerna är även de på gränsen till det absurda.
Det är inte ”politiskt korrekt” någonstans och trots att serien lockar fram många skratt så är det inte utan att man sätter i halsen eftersom det till mångt och mycket är en hemsk serie.
Stina Sturesson som har skrivit manuset till den här serien… Jag vet inte vad jag ska säga, det skulle ha varit jag som skrev serien.

Det är förstås inte bara de här två serierna som gett mig lite mer respekt för Sveriges television. För det andra (serierna får väl vara det första) har de ett av de bästa magasinprogrammen, Kobra, kultur(på-riktigt)program lett av Kristofer Lundström.
För det tredje, de ”lekprogram” som visas nu håller grymt hög klass. På spåret, Doobidoo och Popcorn är alla klart sevärda program.
För det fjärde, filmerna SVT köper in och visar håller mycket hög klass och är inte alltid de mest publikvänliga för den ”gråa massan”. En store eloge för det.

Jag skäms nästan för att säga det, men… Sveriges television har vuxit upp och ingen är gladare än jag.

Relaterat

Kommentera