Götterdämmerung

Riotminds har släppt sitt mysteriespel i 1700-talsmiljö och jag har läst igenom böckerna*. Jupp, de är två. Spelarboken Codex Persona och spelledarboken Lex Libris. Förväntningarna är stora.

Produkt: Götterdämmerung – Codex Persona
Produktlinje: Götterdämmerung, RiotMinds
Författare: Anders Jacobsson, Magnus Malmberg och Theodore Berqquist
Omfång och format: 126 sidor US Letter, trådbunden hårdpärm
ISBN: 91-975679-0-6
Cirkapris: 219 kr

Produkt: Götterdämmerung – Lex Libris
Produktlinje: Götterdämmerung, RiotMinds
Författare: Anders Jacobsson, Magnus Malmberg och Theodore Berqquist
Omfång och format: 132 sidor US Letter, trådbunden hårdpärm
ISBN: 91-975679-1-4
Cirkapris: 219 kr


När jag först fick höra talas om Götterdämmerung var det med stora förhoppningar jag väntade på det mysteriespel i 1700-talsmiljö som Riotminds hade lovat oss. Förväntningar kan vara farliga.

Nu har jag precis läst klart de båda böckerna som jag väntade på så mycket. Pärm till pärm. Jag kan inte annat än klia mig i huvudet, för jag har ingen aning om hur jag ska kunna sätta ett betyg som överinstämmer med mina intryck.
Men okej, vi tar det från början…

Först intrycket är överväldigande. Det är två riktigt stiliga böcker. Mörka, mystiska och helt rätta. De träffar perfekt och jag vill bara skrika efter mer stämning, mer mystik.

Efter en första genombläddring känns det som att böckerna är utformade helt rätt.

Visserligen kan man tycka vad man vill om att dela upp spelet i två böcker, de valda och göra det och det finns lägen att kommentera det senare, nu är det utseendet som är det viktiga.
Illustrationerna håller genomgående hög kvalitet och fångar den känslan jag misstänker att författarna tänkt sig perfekt, allt från fängslade varulvar till män med peruker. Häftiga äventyrsuppslag formades i mina tankar
Även layouten känns oerhört passande, bitarna om Det okända är bitvis svåra att läsa (grågrön text mot svartblå bakgrund), men det är faktiskt inte något problem efter ett par stycken och till slut flyter det på riktigt bra även där.
Jag hittade några små missar i layouten, men det är inget som mina otränade ögon stör sig nämnvärt på. Det enda kluriga var egentligen att hålla reda på vilken rubriknivå man var på, något som jag inte greppade alls.


Reglerna är enkla, men komplicerade (ja, jag ska förklara), baserade på Basic Roleplaying. Redan där är jag personligen rätt svårflörtad, men jag har försökt se nyktert på saken.
Riotminds har gått ifrån t20an som de använt i sitt Drakar och Demoner 6 till förmån för t100. Ett val jag kan förstå men inte hålla med om.
Ska man utföra en handling ska man slå en t100 och komma under sin Baschans plus sin Chans att lyckas. Har man modifikationer på slaget är det sin Baschans plus sin Chans att Lyckas plus Situationsmodifikation plus Fördjupningsmodifikation, vilket förstås leder till vansinniga uträkningar som 11+18-7+8. Jag har mina misstankar om att uträkningarna kan ta tid från spelandet, om man säger så.
Reglerna lämnar mycket att önska, men de ger mig också saker jag inte visste att jag önskade. Regler för social strid (som visserligen fungerar nästan precis som vanlig strid) och intryck. Speciellt intryck känns viktigt och rätt i fåfängas 1700-tal.
Att reglerna känns förankrade i spelvärlden är ett klart plus, trots att de inte passar mig.

Något som Riotminds är duktiga på är att skapa en viss stämning och ge läsaren inspiration. Jag kommer på mig själv att fantisera om en droska med galopperande hästar som kommer farande över regnvåta kullerstensgator och jag vill bara sätta mig och skriva en kampanj, nu med en gång.
De beskriver snabbt, enkelt men trots det tillräckligt för att man ska få en bild och en inblick i hur det tänkt. Allt från administration till historia till mode till ockulta sällskap finns med i Lex Libris. Ibland förekommer konstiga ord som jag som oinsatt inte har en aning om vad de kan tänkas betyda. Det hade inte gjort något med en ordlista över vanliga begrepp.
Stämningstexterna levererar det de ska – stämning. De kanske inte är några litterära mästerverk men man förstår helt klart vart åt det barkar.

Det leder till det stora problemet jag kan se med Götterdämmerung. Det finns en värld förklarad men inte beskriven. Var sjutton ska man börja? Riotminds har valt en spännande och originell miljö, men med det kommer även kravet att få läsaren att förstå och komma igång. Det hade räckt med en beskrivning av en stad, ett introduktionsäventyr eller något sådant. Nu sitter man med en störtskön värld, en handfull peppade spelare och ingenstans att kasta in dem.
Jag antar att det problemet avhjälps efter hand som fler böcker till spelet kommer, men jag vill ju spela nu!

För att sammanfatta det hela en aning, reglerna fungerar men tyvärr inte mycket mer och det finns ingenstans att börja spela, men det är inspirerande, ballt och snyggt. Codex Persona innehåller regler för hur man gör en rollperson, sjuttiofem av de hundratjugosex sidorna är beskrivningar av färdigheter. Lex Libris innehåller förklaringar om världen, livet och varelser. Jag som inte vill använda reglerna hade nog nöjt mig med Lex Libris och varit glad att inte behöva ha med Codex persona. Tacka vet jag bokuppdelning!
Fast nu tror jag att jag ska börja skriva på ett äventyr.

* Jag valde att recensera böckerna som ett spel, dels för att man inte kan spela spelet i sin helhet om man inte har båda böckerna, dels för att ge det en ärlig chans mot andra spel där grunden är uppdelad i två.

Relaterat

Kommentera