Gattaca

Originaltitel: Gattaca
Regissör: Andrew Niccol
Manus: Andrew Niccol
Språk: Engelska och esperanto
Land: USA
År: 1997
Längd: 101 minuter

Gattaca är en typisk film som borde tilltala mig men kräver otroligt mycket för att göra idén rättvisa.

I ett samhälle där man redan från födseln mäts och passas in i det fack där ens anlag placerar en är det fullt av självuppfyllande profetior. Vincent Anton Freeman (Ethan Hawke) tillhör gruppen som redan från starten ansågs vara misslyckad. Hans syn var nedsatt och hans hjärta skulle bara hålla i trettio år. Han sattes i ”underklassen” utan möjlighet till avancemang. Ett förslag presenteras för honom där han får samarbeta med Jerome Morrow (Jude Law) som är den perfekta människan, bortsett från att han är rullstolsburen, dock lånar han gärna ut sin identitet.
Misslyckade Vincent Freeman blir fulländade Jerome och plötsligt är inte rymdresan så långt bort.

Gattaca har många finesser, varav de flesta består av intelligent manus och häftiga idéer. Det räcker långt, men inte hela vägen.
Jag tilltalas (på ett hypotetiskt plan) verkligen av tanken att man sorteras in från födseln och ”tvingas leva med det”. Det ger upphov till många tuffa idéer. Jag inspireras.

Skådespelarna tillhör kanske inte de bästa (åtminstone inte Ethan Hawke) men Uma Thurman och Jude Law är bra (mer eller mindre som vanligt). Så ska man skylla på någon är det möjligen regissören och eftersom regissören och manusförfattaren är samma person är han förlåten.

Gattaca är klart sevärd, men inget mästerverk.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

2 Comments

  1. Jag tyckte ju att Gattaca var minst ett steg bättre än vad du tyckte. Min recension finns här. Framförallt tyckte jag att filmen var väldigt välgjord, miljöerna i synnerhet.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!