Fel låt vann

I fem veckor har svenska folket plågats och hånats på lördagkvällarna. Aldrig förr i svensk musikhistoria har det gjorts så dålig musik. I stora drag känns det som att så fort det blir dags att lämna in melodifestivalbidragen kryper G:son och grabbarna fram ur sina hålor och kladdar ihop låtar där deras egen prestationsångest lyser igenom.
Och av någon absurd anledning verkar vi, svenska folket, gå med på att förnedras, inte bara genom att vi behöver höra eländet, utan även att vi ges skulden för det övriga Europa kommer att håna oss för senare i vår.
Vad är det som gör att alla dåliga låtar skrivs nu?

Få kan ha undgått att melodifestivalen gått av stapeln nu under fem veckor. En egen liten turné som i sig är så konstig. I fyra delfinarier och ett ”vi-nådde-bara-nästan-fram”-heat har vi fått höra musik av tvivelaktig kvalitet.
Lördagen den artonde mars skulle 2006 års vinnare i Sveriges sämsta musiktävling koras.

1. Andreas Johnson – Sing for me
Först ut var den överlägset bästa låten av finalbidragen. En skön och gungig brittpoplåt med en Robbie Williams utan neuroser. Det låter riktigt bra, till och med för att vara schlagertävling. Jag kan egentligen inte skriva så mycket. Han gjorde allting rätt och det är svenska folkets fel att den bästa låten inte vann.

2. Björn Kjellman – Älskar du livet
Jag tycker faktiskt den här låten är lite skojig… Eller gullig kanske är rätt ord. Det är en låt direkt hämtad från svenskt sent 50-tal eller möjligen franskt 80-tal. En ballad om hur skönt det är att leva framförd av Kalle Stropp.
Björn Kjellman var en av mina favoriter innan jag hade hört någon låt, men han kan inte riktigt sjunga. Mycket glädje och härlig scennärvaro men nej, den gubben gick inte.

3. Linda Bengtzing – Jag ljuger så bra
Linda Bengtzing ställer upp med samma låt som förra året, fast hon har bytt kläder. Tre gånger. Låten är inte direkt dålig. Inte direkt bra heller. Den är charmig och hon är gullig och hon ljuger så bra när hon får oss att tro att hennes låt är något nytt.

4. The Poodles – Night of passion
Jag har sett The Poodles live. Två gånger. Det lät ungefär som nu, fast då sjöng de Iron Maiden-covers. En rolig färglös klick bland alla pastellkläder. De passar inte alls in, men verkar inte bry sig och ironin i sig är väl att de ställde upp överhuvudtaget. Så långt ifrån en schlager man kan komma, men ändå inte helt fel.

5. Magnus Carlsson – Lev livet
…Vilket man inte kan säga om det här bidraget. Vi får presenterat för oss en vaxad James Bond med ögonskugga som sjunger en gladlåt. Varken låten eller stilen passar Magnus Carlsson det minsta och det hela faller platt vilket är synd eftersom Magnus faktiskt kan sjunga.

6. Rednex – Mama take me home
Fältets näst sämsta låt. Känns mest som en Texasversion av Så ska det låta där samtliga går runt och lallar på sin egen stump ointresserad av vad de andra håller på med. Utan känsla, utan drag. Jag minns den tiden då Rednex var synonymt med Cotton-eyed Joe, det var glädje och det var fart. Nu är det mer Cotton-stuffed Joe.

7. Carola – Evighet
Jag erkänner med en gång att jag inte är något fan av Carola. Varken musiken eller personen. Hon överraskade mig föga här och trycker i med sin kraftfulla röst (men sjöng hon verkligen på riktigt ikväll?) och det låter precis som Fångad I En Stormvind Mitt I Ett Äventyr.
Jag tror förvisso inte att hon är chanslös i Aten, tvärtom, men jag hade verkligen inte sett henne som vinnare.

8. Magnus Bäcklund – The name of love
Ena halvan av Fame lånar den låt som Irland vunnit med 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994 och 1996 och den blir liksom bara tråkig. Inte dålig, bara tråkig. Det krävs helt enkelt en Johnny Logan för att ro det hela i hamn och säga vad man vill om herr Bäcklund men någon Johnny Logan, det blir han aldrig.

9. Kicki Danielsson – Idag & Imorgon
Barbamamma gör sig betydligt bättre i radio. Låten i sig var inte så särdeles hemsk, men när en rosa blobb kommer in på scen då vet man att den låten kommer inte vinna idag och inte imorgon och absolut inte i Aten.

10. BWO – Temple of love
Jag kan med gott samvete förklara för er, svenska folket, att alla ni som röstade på BWO borde som straff få era telefonabonnemang uppsagda. Det var fältets utan tvekan sämsta låt. Ingen låt av de 31 andra som ställde upp var ens i närheten av den här låtens uselhet.
Falsk sång, tråkig låt och Alexander Bard. Vad sjutton tänkte ni på?

Jag är besviken. Juryn hade gjort ett sådant schysst jobb och utsett den bästa låten när sedan svenska folket klampar in och förstör. Det är visserligen inte mycket att göra något åt, och jag vet att svenska folket kommer fortsätta att rösta fel i fortsättningen.

Melodifestivalen hade i år två stora ljuspunkter.
Lena Philipsson. Hon har fått onödigt mycket skit från svettiga förståsigpåare som ansett hon är för flamsig och för fånig och för vulgär, men hon bjuder upp till en Melodifestivaldans fylld av självdistans och humor, något som melodifestivalen saknat tidigare.
Det är ett stort steg i rätt riktning och kvällens bästa framträdande var när Lena sjunger Jag ångrar ingenting framför skärmar som visar upp senaste veckornas löpsedelsrubriker. Obetalbart bra! Varför får vi inte skicka den?
Det andra riktigt bra satt och tryckte på Magnus Bäcklunds skinnbrallor. Niklas Wikegård förstås. Niklas Wikegård är utan tvekan ett av SVTs bästa nyförvärv. Han driver med sig själv och andra på ett sätt som gör mig alldeles varm inuti, och de låter honom driva med sig själv och alla andra.
Melodifestivalen kanske kommer växa upp och lämna sandlådestadiet, fast för det krävs det att medierna lägger ner sin alltigenom fåniga uppvaktning.

Nu är det hur som haver över för ikväll och fram i maj har vi Europas sämsta musiktävling att se fram emot.
Missa inte det!

Relaterat

Kommentera