Fafhrd and the Gray Mouser

Serie: Fafhrd and the Gray Mouser
Originaltitel: Fafhrd and the Gray Mouser
Manusörfattare: Howard Chaykin
Tecknare: Mike Mignola
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2007
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 200
Förlag: Dark Horse Books
ISBN: 978-1-59307-713-6

Fafhrd and the Gray Mouser är består av sju delar av Fritz Leibers historier om Lankhmar där Fafhrd och Gray Mouser hör hemma. De sju delarna är mer eller mindre fristående (om än kronologiska) vilket gör serien till något av en novellsamling i serietidningsformat. Vi får följa rumlarna Fafhrd och Gray Mouser, den tidigare är barbar från norr och den senare tjuv med smort munläder, och tillsammans förlustar de sig i vin, kvinnor och sång när de inte sålt sina muskler till någon som erbjuder tillräckligt mycket.

Eftersom jag inte fördjupat mig i Fritz Leibers verk har jag svårt att avgöra hur väl serien gestaltar hans böcker och kanske är det därför jag har svårt att uppskatta den fullt ut. Första delen av serien känns Kalle Anka-aktig i att det är rätt simpel dialog med massor av punchlines. Ju mer man läser desto mer intressant blir dock handlingen och de sakerna som Fafhrd och Gray Mouser tar sig för. Att det är så ojämn nivå stör mig ganska mycket, men inte så mycket som det borde.

Det som är bra i Fafhrd and the Gray Mouser är inte bäst, men likväl bra. Det som är dåligt är nästan farsartat. Jag har dock något märkligt överseende med det som gör att jag ändå är övervägande positiv. Konstigt.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

4 Comments

  1. Jag har inte läst serien; jag älskar böckerna (novellerna) men hatar Mignolas teckningsstil. (Det här har inget med något att göra, men jag var tvungen att säga det ändå.)

    Varande novellsamlingar är de förstås oundvikligen ojämna; man kunde ju tycka att serien skulle kunna välja ut de bästa bitarna, men det blir väl en frågan om vad som gör sig väl i serieform och så också.

    Alla Borde Läsa.

    (Fafhrd & Grey Mouser är också urtypen för klassiska D&D-rollpersoner…)

    ”Peace,” said the landlord. ”They are two honest rogues, even though much
    in need of money, if what they owe me for wine is any indication. Say
    nothing against them.”

  2. Jag tycker tvärtom att de suberba teckningarna är hela behållningen. Historierna är tråkiga, smått osammanhängande och tryfferade med en rätt usel dialog. Mitt eget slutbetyg hade legat mellan 2 och 3 där Mignolas medverkan var det enda av verkligt värde.

  3. thark: Jag ska, någon gång när tid och lust inte sviker mig, läsa något av Fritz Leiber och i och med att jag redan kommit i kontakt med Fafhrd och Gray Mouser är det väl inte omöjligt att det blir något om dem.

    walium: Jag tycker främst bilderna var rätt ojämna, men överlag helt okej. Precis som med text så var vissa bilder Kalle Ankaiga (speciellt miner på karaktärerna) vilket kändes rätt fånigt.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!