Elikanelion LeBrethian (Dungeons & Dragons)


Class: Bard/Fighter
Level: 4/1
Race: Human
Age: 32
Alignment: Chaotic Good
Str: 14, Dex: 16, Con: 14, Int: 16, Wis: 13, Cha: 18
Fort: +5, Refl: +6, Will: +5, Base attack: +4
Skills (relevanta): Bluff: +12, Disguise: +12, Gather Information: +12, Perform (lyre): +12, Perform (sing): +12, Ride: +11, Spellcraft: +11
Feats: Bardic Music, Bardic Knowledge, Obscure Lore, Lingering Songs, Martial Weapon Profency (Halberd), Mounted Combat
Gear: Lyre of the wounded soul (En lyra kan spela en speciell sång, som ger alla fiender som hör sången fear om de inte klarar ett Will-check mot Bardens perform), Halberd +1, Chainshirt, En gammal trasdocka, Ett gigantiskt svin
Spells: Alla ”sociala” man kan ha vid level 4, dvs Hold Person, Whispering winds osv.


Bakgrund
Elikanelion, eller Lio som jag kommer kalla honom i fortsättningen, föddes som ende son i LeBrethians ätt. Fadern var vid tillfället Hertig över stora delar av Brethians slätter och modern var en älskvärd, men inte alltför ingift piga i det LeBrethianska hovet. Alla visste om att Lio var en oäkting, men det spelade föga roll.
Han växte upp som en liten buse och vilding i de stora hovsalarna. Han lärde sig snabbt att bemästra hovvakternas vapen, hillebarden, men slåss var inte hans kall här i livet. Han älskade att spela på sin luta. Och jag måste medge att han inte var helt obegåvad.
Tiden gick och han kom i tonåren, som de flesta gossar gör om de får behålla livet och han kärade ner sig i dottern till hertigen i grannlandet, precis som alla unga adelsmän gör för eller senare. Givetvis var kärleken besvarad, det är alltid så. De båda fäderna vägrade låta sina barn ses så de rymde med varandra, bort från deras fäder. Lios fader vägrade gå med på det och skickade en trupp för att föra tillbaka den unge hetsporren och hans minst lika heta flickvän. Truppen kom ikapp dem Lio lyckades inte rymma, men det gjorde inte flickan som nedgjordes på fläcken. Det enda som lämnades kvar på platsen var en trasdocka som hon hade tagit med sig på flykten. Efter att hertigarna nåtts av nyheten om flickans död bröt ett krig ut som antagligen varar än.
Lio lyckades fly till en hamnstad där han tog första bästa skepp bort från den kontinent han föddes på. Det slumpade sig så att första bästa skepp var lastat med olika sädesslag, destination Durgadar. Han stannade hos sjödvärgarna ett antal år, närmare bestämt tills han var en bit över sina tjugo år. I Durgadar gjorde han absolut inget vettigt, mer än spelade på sin nybyggda luta som sades ha magiska krafter. När tiden var mogen hoppade han på ett nytt skepp, den här gången mot de stora slättlanden i öster.
Han vandrade över slätterna länge och väl, tills den dag han såg bergen i horisonten. Han möttes av en här av svinridande dvärgar. De klubbade ner honom och slängde honom i de djupaste av fängelsehålor. Nu visade det sig att de dvärgarna som klubbat ner honom låg i en, skapligt omfattande, fejd med orcherna som hade slagit sina upp sina läger runt omkring berget. Dvärgkungen var utan hopp om att vinna striden, men Lio lyckades övertyga dvärgarna om att hans list skulle fungera. Att hans list skulle få bort orcherna. Och det lyckades givetvis. Dvärgakungen blev så glad att han släppte Lio och gav honom mängder med gåvor, bland annat det gigantiska svinet Hernolg och en magisk hillebard. Lio tackade för sig och gav sig av mot nya jaktmarker.

Och det är där vi möter honom idag…
Idag sitter han antagligen inne på någon skum taverna och sjunger sånger om sin käresta och om sitt mediokra liv.

Äventyra med Elikanelion?
Skulle ni mot förmodan vilja använda Lio i era egna kampanjer så bör jag väl berätta lite om hur man bör göra.
Lio är som ni kanske kan förstå en ganska bitter man, fast inte på något sätt osocial. Han kan dessutom vara bra att ha på slagfältet då han är duktig både på att slåss från grisryggen och han är ett bra stöd.
Lio är inte den som backar för att göra udda saker. Finns det en brunn med grågrumligt luddigt vatten så är han den första som provsmakar. Han tar inte livet på så stort allvar, då han inte har något att leva för egentligen och dessutom är han övertygad om att ingen skulle sakna honom.
Att ta sig tillbaka till Brethian är något som Lio inte funderat på en sekund. Hans far mördade hans käresta och det är inget han kan förlåta honom för i första taget. Skulle hans reskamrater på något sätt få honom att ändra sig, så är det han som är härskare i Brethian, då hans far dog under kriget och han fick bara ett barn, nämligen Lio.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!