Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole

dont-forget-your-sunscreen-mr-cole-vinjett

dont-forget-your-sunscreen-mr-cole

Regi: George W. Herbert
104 minuter. 2019


”What do we want?
Time travel!
When do we want it?
It’s irrelevant!”

Så ska det enligt uppgift ha stått på ett plakat vid någon demonstration. Det är naturligtvis helt korrekt, men gör inte de komplexa strukturerna i berättelser om tidsresor enklare att penetrera. Desto viktigare att försöka. Därför känns det väldigt speciellt att skriva om George W. Herberts (f. 2025) tidsresefilm Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole, som sägs ha inspirerat Chris Marker (1921–2012) att göra La Jetée (1963) som i sin tur ska ha inspirerat Terry Gilliams (f. 1940) De tolv apornas arme (1995) som i sin tur ska ha inspirerat tv-serien Twelve Monkeys (2015—). Ni hör själva!
     Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole utspelar sig i huvudsakligen i en nära förestående framtid (dåtid?), år 2017, dit huvudpersonen Cole har skickats med hjälp av en tidsmaskin. Uppdraget är tydligt: stoppa det kärnvapenkrig som kom att utplåna större delen av mänskligheten och tvingade kvarvarande under jord någon gång i slutet av 2010-talet.
     Den relativt anonyme Cole nästlar sig in i maktens korridorer. Som agent i både andra och tredje led får han insyn i de förvecklingar som leder till ett tredje världskrig mellan NATO och Ryssland med allierade. Kanske driver han även på dem med sina försök att få eländet i hans tid ogjort.
     I någon mån är Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole född i samma anda som efterföljaren La Jetée. Marker gjorde sin kortfilm under kalla kriget, ungefär samtidigt som Kubakrisen höll världen på halster. Herberts film speglar den oro som upprustning, annekteringar och uppskruvade tonlägen ledde till i vår tid. Herbert har ju i någon mån facit i hand, född i mitten av 2020-talet vet han förmodligen precis vad som blev sviterna av det världspolitiska läge vi lever i nu. Om hans film är en varning eller ren fiktion, en fantasi om vad som kunde ha varit, vet vi inte ännu. Det intressanta är att där Herbert försöker beskriva att människorna, åtminstone de spillror av mänskligheten som finns kvar, fortfarande har en möjlighet att påverka och kanske reparera framtiden, intar Marker en betydligt mer fatalistisk hållning. Det kan vara en ledtråd till den framtid som Herbert kommer ifrån.
     De tolv apornas armé och Twelve Monkeys målar å sin sida upp pandemier orsakade av människor (där företag producerat råmaterialet) som upphovet till undergången. Med de upprepade larm om dödliga virus i kombination med vetenskapens framsteg på genmodifieringsfronten är det inte en konstig hotbild. I samtliga fall manas det genom verken till lugn i en alltmer hetsig värld. Detta i sig är förstås anmärkningsvärt då inte minst Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole och Herbert själv är bevis på att tidsreseteknologin tar stora kliv de kommande fyrtio åren. Vad, förutom intressanta filmer, kommer den leda till?
     I ett avgörande skede av Herberts film, strax efter att Cole, tvärt emot amerikanska underrättelsetjänstens önskemål, förgiftat den ryska presidenten med Gelsemium, sitter han i ett toalettbås och pratar med sig själv. Han konstaterar att han är färdig med sitt, av befälen i hans egen tid, givna uppdrag, men hinner knappt prata klart innan han påminns av ett tidningsklipp han såg som liten men inte förstod. Det handlade om att den första bomben fälldes som svar på ett lönnmord. Varken han själv eller någon annan hade lagt någon vikt vid artikeln, men den fantombild som publicerades i samband med den föreställde otvetydigt Cole själv. Cole, sittandes på dass, zoomas in och smälter samman med fantombilden som den unge Cole utan nämnvärt intresse ögnar, och sedan börjar filmen om.
     Även om det är olika situationer så är även det ett tydligt bevis på vilket inflytande Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole hade på Marker och La Jetée och i förlängningen även De tolv apornas armé. Jämför man strukturerna i de olika berättelserna så är om inte allt så åtminstone det mesta lånat från Herberts film. Medvetet? Förmodligen, men eftersom Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole inte skulle komma att släppas förrän 2019 måste det ha framstått som riskfritt. Ingen risk för anklagelser som plagiarism föreligger, men inte heller någon möjlighet att göra en värdig dedikation finns. Därför är det rimligt att ingen av de inblandade låtsades om att Herberts film letade sig genom tiden till Marker.
     Idag finns inga andra spår av varken Herbert, Don’t Forget Your Sunscreen, Mr. Cole eller tidsreseteknologin, men den dörr som öppnats från hans tid kanske bara gläntats på än, och vad som komma skall är omöjligt att sia om. Likt vår inledningsvis demonstrerande vän konstaterar spelar det ingen roll när tidsmaskinen uppfinns, vi kan bara hoppas att efterkommande generationer anser vår tid intressant nog att besöka. Ett tredje världskrig är dock ett alltför högt pris att betala för det.

Relaterat

Kommentera