Do Androids Dream of Electric Sheep?

do-androids

Philip K. Dick
214 s. Gollancz, 2007 (1968)


Do Androids Dream of Electric Sheep? är en fantastisk titel, därom råder inga tvivel. Underfundig och metaforisk till ytan, med en klar koppling till dess existentiella tema. Att Philip K. Dick sägs ha fått hjälp av sin redaktör med titlarna på sina böcker bör vi däremot inte dra några längre slutsatser av, för skriva kunde han.
     I ett USA som drabbats av ett krig vars två stora följder var att de med pengar flyttade till Mars och de utan fick stanna kvar på en sönderbombad jord, jobbar Rick Deckard med att likvidera (på engelska används ”retire”, för man kan inte döda döda ting) androider. När hans kollega skadas får han chansen att ta över den lista med kända robotar som kollegan skulle gjort av med och tar sig an uppdraget helhjärtat. Detta inte minst för provisionen varje likvidering ger, för Deckard drömmer om att byta ut sitt elektriska får, som han då och då låtsas mata, mot något så ovanligt som ett riktigt djur.
     I centrum för Do Androids Dream of Electric Sheep? står empatin. Statsreligionen, om man kan tala om en sådan, är Mercerism och går i all enkelhet ut på att utövarna kopplar upp sig mot en känslobox och låter känslorna flöda. Till skillnad från androiderna är det något människorna kan göra, för androiderna förstår sig inte på känslor och medkänsla vilket visar sig i det Voight-Kampff-test som utförs för bevisa vilka det är som ska tagas av daga.
     Science fiction-genren gör sig relevant genom att kommentera samtiden och verkligheten (även om det kanske är vanskligt att tala om verkligheten i en recension av en Dick-roman) och det går att läsa Do Androids Dream of Electric Sheep? i princip helt ur ett modernt perspektiv. I tider då önskan om att kunna göra skillnad på folk och folk växer sig allt starkare, då rasprofilering sorterar ut människor i tunnelbanevimlet, då vissa mer än andra önskar objektiva test för att se vilka som ska få vara med, kan särskiljande tester och likvideringar tyckas alltför nära, men för androidjägaren Deckard är det inte så enkelt. Han börjar känna för sina offer, börjar resonera kring inte bara de enskilda androidernas roll i samhället utan även om dem som personer. Samtidigt stöter han på människor som ur alla avseenden beter sig som han förväntar sig att androider ska bete sig. Deckards världsbild skälver, liksom hans självbild — är han själv en android? — och häri finns en nyckel till Do Androids Dream of Electric Sheep? och dess relevans idag: när vi börjar skilja på folk och folk finns det utrymme för tvivel och gråzoner som hela tiden kommer att utmana bilden av att människor går att skilja åt.
     Empatin är andra nyckeln, i grunden för att den är så oerhört viktig. I romanen så viktig att den blivit religion, men i vår värld ”bara” en fråga om anständighet.
     Stundtals är Do Androids Dream of Electric Sheep? mycket skarp och Dick framstår (filmadaptioner till trots) som en mycket rolig författare, för mitt i all hopplöshet kan man skratta åt eländet i att en av de som kanske drabbats värst av krigets efterföljder, specials kallas de, försöker att återuppliva en katt som han tror är elektrisk med hjälp av ström. Ibland rör sig Dick i det obegripliga och till synes osammanhängande och även om Do Androids Dream of Electric Sheep? hade varit en bättre bok om den varit mer sammanhållen kvalar den ändå in bland de bättre science fiction-romanerna jag läst.

Relaterat

Kommentera