Originaltitel: Samlade dikter
Författare: Dan Andersson
Utgivningsår: 2003
Tryckår: 2003
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 238
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-20327-3
Jag är visserligen ingen stor diktläsare, men ibland känner jag verkligen när något inte är för mig. Alls. Så var det med Dan Anderssons samlade dikter, något som jag – på förhand – trodde jag skulle uppskatta, men som visade sig vara allt annat än intressant ur mitt perspektiv.
Dan Andersson föddes och växte upp på landsbygden i Dalarna och det är runt det många (i princip alla) dikterna kretsar. Det är svårt att sammanfatta dem, men det känns landsbygdsromantiskt samtidigt som det är fattigdom och vemod. När jag läser inser jag att det inte är någon dikt som jag alls känner mig medryckt av eller tycker mig gilla. Det är ett ganska dåligt betyg, men jag tror snarast det är hos mig problemet jag ligger. Jag är inte alls, verkligen inte det minsta, intresserad av det Dan Andersson vill berätta om, och då fungerar det inte särskilt väl. Jag tycker bara att alla handlar om samma sak och ingen bidrar till något nytt (ens inom diktsamlingen).
Rent tekniskt är dikterna förmodligen väldigt bra, jag roade mig – i brist på annat – med att försöka sjunga några av dikterna. Det gick väldigt bra och språket är det väl inget egentligt fel på, tvärtom skriver han rätt bra. Jag bara önskar att han hade skrivit om något annat. Därför är det svårt att ge en rättvis bild av Dan Anderssons samlade dikter. Jag vet åtminstone att jag inte gillade det överhuvudtaget.