Den svarta boken

Originaltitel: Kara Kitap
Författare: Orhan Pamuk
Översättare: Jan Verner-Carlsson
Utgivningsår: 1990
Tryckår: 2006
Originalspråk: Turkiska
Sidantal: 511
Förlag: En bok för alla
ISBN: 91-7221-467-8

Orhan Pamuk vann 2006 års Nobelpris i litteratur och Den svarta boken omnämns av många som den man bör börja med. Det var även den som ledde till Pamuks stora genombrott utanför Turkiet.

En advokat vid namn Galip upptäcker en dag att hans livs stora kärlek Rüya försvunnit spårlöst. Han misstänker att hon försvunnit till hennes bror Celâl, som är krönikör för Milliyet (en stor turkisk dagstidning), och söker spår i hans kolumner för att till slut börja leva hans liv.

Den svarta boken känns intelligent, kanske för intelligent för mig för jag verkar ha missat storheten i Orhan Pamuks författande. Visst, han har ett vackert språk och idén att låta vartannat kapitel vara Celâls krönikor är väldigt intressant. Dock är hans språk långtifrån lättläst. Han broderar ut saker på gränsen till det fåniga vilket gör att det blir väldigt ”pratigt” och när han utelämnar saker ur berättandet, saker som man som läsare behöver för att inte tappa intresset, så sjunker intrycket som en sten.

Jag ville verkligen tycka om Den svarta boken, men det slutade med att jag tragglade mig igenom boken och hela tiden strävade efter att få slut på eländet. Om Den svarta boken var en anledning till att Pamuk fick Nobelpriset (eller om det bara var ett politiskt pris) så tycker jag att de valde fel.
Det finns säkert bättre böcker än den här att börja med om man nödvändigtvis vill läsa något av Orhan Pamuk.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!