Broken Flowers

Originaltitel: Broken Flowers
Regissör: Jim Jarmusch
Manus: Jim Jarmusch, Bill Raden och Sara Driver
Språk: Engelska
Land: USA och Frankrike
År: 2005
Längd: 106 minuter

Broken Flowers är en film som påstås vara skräddarsydd för Bill Murray. Det kan ligga något i det…

Don Johnston (Bill Murray) har precis blivit dumpad av sin flickvän Sherry (Julie Delpy) när ett rosa kuvert ramlar in genom brevinkastet. I brevet som saknar avsändare får Don reda på att han har en son som troligen är ute och letar efter honom i detta nu. Med hjälp(?) av hobbydetektiven och grannen Winston (Jeffrey Wright) letar han upp adresserna till de som skulle kunna vara pojkens mamma. En rutt läggs upp och Don ger sig ut på en resa till sina gamla flickvänner.

Jag gillar upplägget och handlingen. Det är ingen renodlad komedi utan känns mer som ett smart och roligt drama med en historia som är rätt originell. Det stora problemet med den biten av Broken Flowers är att det känns som att filmen saknar slut.

De två stora fördelarna med filmen är dels Bill Murray som är i högform med sin sedvanliga cyniska roll. Jag använde ”en dag på kontoret” om Hugh Grant i Music and Lyrics och det stämmer väl in på Bill Murray här. Väldigt bra.

Den andra fördelen är sättet Broken Flowers är filmad på. Det är väldigt vackert och snyggt. Stilen är klockren och detaljerna ger en verkligt tuff effekt. Scenerna pendlar på gränsen till det överdrivna utan att egentligen gå över den.

Broken Flowers är långt ifrån en film för alla. Jag gillade den för Bill Murray, för de snygga scenerna och till viss del för handlingen och den cyniska humorn. Vet man med sig att man gillar sådant, ja, då är Broken Flowers en given film att se.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!