Six degrees

Originaltitel: Six Degrees. Our future on a hotter planet
Författare: Mark Lynas
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2008
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 346
Förlag: Harper Perennial
ISBN: 978-0-00-720905-7

Den globala uppvärmningen har varit aktuell ett tag nu och även om den kommit i skymundan lite bakom finanskrisen (vilket är oturligt, brist på ekonomiska resurser rimmar dåligt med viljan att rädda planeten) så kommer den vara ett reellt problem inte bara för oss utan för generationer som kommer. Mark Lynas bok Six degrees är en av de mer spridda böckerna om klimathotet och jag kan se varför den fått sådant genomslag. I sex kapitel går han, grad för grad, igenom vad som kommer hända med vår jord, med djur- och växtliv, med väder och vind, med isarna och haven och med människans plats på jorden. Visst i viss mån handlar det om spekulationer, framförallt på de högre temperaturerna, men det han skriver verkar i mångt och mycket rimligt – och absolut hårresande förskräckligt.

I framtiden väntar överlag torka (jag har aldrig läst ordet drought så ofta som här), öknarna kommer breda ut sig, isarna kommer smälta – först arktis sen antarktis vad det lider. Ju längre vi låter det här pågå desto större är risken att arter dör ut. Många är redan hotade och när deras naturliga habitat försvinner så är deras möjligheter att överleva nära noll. En katastrof är på gång om vi inte gör något åt det, och just det behandlar sista kapitlet: hur ska vi undvika att nollställa vår planet?

Ska man lägga någon vikt vid det här då? Ja, det ska man förmodligen. Vissa saker känns avlägsna medan andra har jag redan upplevt sviterna av. När var senast vi hade en normal vinter? Årstider förskjuts och förändras och höstarna förr om åren liknar inte de som vi upplever nu. Jag litar kanske inte blint på det Mark Lynas skriver – det är nog inte heller meningen – men jag förstår allvaret.

Six degrees är ruggigt välskriven, både i fråga om språk och argumentation. Språket är enkelt och, till skillnad från vad man lätt kan tro, inte särskilt fackmannamässigt. Tvärtom har jag aldrig svårt att förstå eller sätta mig in i det hela trots att jag varken är tidigare insatt eller naturforskare. Det är skönt att inte bli dumförklarad. Argumentationen är lysande och upplägget att gå igenom grad för grad vad som kommer att hända är väldigt suggestivt. Det är uppenbart att allt riskerar att gå åt helvete och redan en bit in i andra kapitlet har man lite ont i magen för att man oroar sig för vad som väntar senare. Det är ett grymt sätt men det fungerar bra.

Six degrees var ungefär som jag väntade mig, fast mycket bättre. Språk och argumentation saknar kanske motstycke bland saklitteratur jag läst och den får i alla fall en väckarklocka att ringa inom mig. Är man inte insatt är Six degrees inte bara ett sätt att förstå allvaret, det är även ett sätt att se att vi fortfarande har en chans.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

12 Comments

  1. Först, mitt omslag på den här boken är tusen gånger häftigare än ditt. Det kommer lätt att komma med i mitt inlägg om bra omslag. Så länge kan ni kika här.

    Sedan, kul att du gillade boken. Jag har inte lät den en, men det flyttas definitivt upp en bra bit på listan av din recension. Jag köpte den för att Dnalor sade att den var så bra, men om du också gillar den mycket är oddsen bra på att jag också gör det.

    1. Ja, nu har jag ju läst den, till och med för ett tag sedan, men jag surfade runt lite här och hittade hit igen. Jag håller med er allihop, boken är fenomenalt välskriven, till och med mer välskriven än vad den är skrämmande och det säger en hel del.

      Länk till min recension.

    2. Ja, jag har paradoxalt nog blivit både mer och mindre sugen på att läsa annat av Mark Lynas efter det här. Mer för att han skriver bra, vettigt och så att jag förstår, mindre för att det är trevligt med skygglappar. Lyckligtvis är de tidigare faktorerna av större vikt än de senare.

  2. Six degrees är bra.

    Den är också två år gammal. Och mycket har hänt sen dess i forskningen. I första hand dåliga nyheter.

    Låt oss ta ett exempel. Den allmänna riktlinjen inom klimatförhandlingarna är att två graders uppvärmning (vis-a-vis förindustriell tid) utgör ett slags övre gräns, som man bara kan överträda med stor risk för omfattande katastrofer.

    Idag ligger uppvärmningen på 0.8 grader. Men på grund av ett fenomen som heter [i]global dimming[/i], vilket i princip innebär att sotpartiklar i atmosfären, som uppstår vid förbränning av fossila bränslen, absorberar solljus, är mycket av växthuseffekten [i]maskerad[/i]. Den senaste siffran jag hört är, att global dimming förutan skulle temperaturen ligga på 2.4 graders uppvärmning. Till saken hör att sotpartiklarnas livslängd i atmosfären är ungefär tio år.

    Samtidigt stiger vår förbrukning av fossila bränslen dagligen dags.

    Jag börjar personligen ge upp hoppet. Vi går en väldigt, väldigt mörk framtid till mötes. Och notera att klimatkrisen inte är det enda problemet. Vi står för en agglommererad kris, som även består av:

    1) Peak Oil, som kommer att ske när som helst eller kanske rentav redan skett

    2) Matkrisen, som är en följd av att världens odlingsbara marker håller på att utarmas på grund av överbruk, och som givetvis inte kommer att mildras av ett förändrat klimat, eller av Peak Oil (för varje energienhet mat som utvinns i det moderna konstgödselbaserade jordbruket krävs tio energienheter råolja).

    3) Vattenkrisen, dito dito.

    Sånt här kan man förstås inte säga offentligt, för då blir man avfärdad som en dåre, men ni är kloka människor och jag säger till er: förbered er för det värsta.

    1. Eh, jag bör väl förtydliga den där sista meningen. Klart man kan säga sånt här offentligt, och folk gör det hela tiden, men det faller för döva öron just på grund av att det framstår som så oerhört extravagant. Vår civilisation är inte van vid omstörtande förändringar, och har ingen avsikt att börja vänja sig nu.

  3. Det kanske mest anmärkningsvärda med den värld som presenteras i Six Degrees är att korallrevens och Amazonas död inte är ett otroligt framtidsscenario i något extremfall utan något som är mycket, mycket svårt för oss att undgå som världen ser ut idag.

    Frågan är lite hur man förbereder sig för det värsta.

    1. Man kan förbereda sig…

      mentalt, genom att helt enkelt lära sig leva utan framtidstro, avstå från att dra upp vidlyftiga livsplaner, vänja sig vid tanken på att saker kommer att bli sämre.

      intellektuellt, genom att hålla sig påläst, så att man har ett bättre hum om vad som kommer att hända,

      materiellt, genom att garantera för sig själv en tillflyktsort ifall saker skulle börja gå fubar, företrädesvis något på hög altitud och med tillgång till odlingsbar mark.

      socialt, genom att nätverka med andra människor som också är förberedda.

  4. Pingback: Var börjar man?

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!