Barnhemmet

Originaltitel: El Orfanato
Regissör: Juan Antonio Bayona
Manus: Sergio G. Sánchez
Språk: Spanska
Land: Mexiko och Spanien
År: 2007
Längd: 105 minuter

Laura (Belén Rueda) bor tillsammans med sin man (Fernando Cayo) och son (Roger Príncep) i barnhemmet där hon själv växte upp och där hon själv driver ett barnhem för handikappade barn. Hennes son börjar en dag leka skattjakt med sina påhittade vänner och jakten gör att han försvinner. Laura blir förstås tokig av ångest och gör allt för att finna honom igen. När polisen misslyckats tar hon hjälp av ett medium som berättar om barnspökena som hemsöker barnhemmet.

Spanjorerna har ett rätt speciellt sätt att berätta historier på. Både i Pan’s Labyrinth och i Barnhemmet märks det att de gillar detaljer, ofta i så pass hög grad att man själv inte klarar att uppfatta allt. Det är dock alltid fantastiskt välgjort och blir inte sällan intressant. Handlingen i Barnhemmet är väl ingen makalös höjdare, men den fungerar ganska bra och att den inte är jättetrovärdig är egentligen dess enda svaghet.

Barnhemmet rycker tag i en och försöker slita med en in i spökhistorien, men ofta kommer jag på mig med att fundera på varför si och varför så. Man kommer inte riktigt i stämning, trots att väldigt mycket har potential att var oerhört läskigt.

Barnhemmet har en potential som förstörs lite av att handlingen inte går att tro på riktigt. I övrigt är den välberättad, välspelad och intressant. Bortser man från problemen tror jag att Barnhemmet kan ge nästan två timmar skräckstämning. Speciellt ifall man sett affischen och väntar på ungen med masken…

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!