Aniara

Originaltitel: Aniara
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1956
Tryckår: 1997
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 244
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 91-0-056430-3

Aniara är en av anledningarna till att Harry Martinson vann Nobelpriset i litteratur tillsammans med Eyvind Johnson 1974.
Det är dessutom den första diktsamlingen jag läst.


Aniara utspelar sig på rymdskeppet (Goldondern) Aniara som har i uppgift att förflytta folk från jorden till Mars eftersom jorden skadats av diverse katastrofer.
Men skeppet missar sitt mål och hamnar på fel kurs rakt ut i ingenstans, varpå människorna tvingas söka tröst.

Eposet består av drygt hundra verser i varierande form och längd. Några är bara på ett halvdussin rader, medan andra är på ett par tre sidor. Med hjälp av de olika stilarna visar Harry Martinsson hur livet ombord på Aniara förändras och upplevs beroende på vad som händer.
Ett synnerligen effektfulltsätt att visa det på, enligt mig.

Ibland känns dock verserna lite billiga. Det kan komma bitar fulla med nonsensord eller rader som nödvändigtvis måste rimma där ett låtsasord klämts in, trots att långtifrån allt är skrivet på rim.
För en ovan, så som jag är, är det till en början rätt knepigt att läsa dikterna på sättet de är skrivna, men efter ett tiotal verser är man inne i ”gunget” och kan lugnt bläddra sig igenom ett lättläst verk.

Jag tycker att Aniara var en bra bok att starta med för att ta till sig diktsamlingar, och det finns en risk att det blir fler lästa i framtiden.
Aniaras helhetsintryck är överlag bra, även om jag hoppas att andra saker Martinson skrivit är bättre med tanke på det lilla priset han vann.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!