Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan

Originaltitel: The Phantom of the Opera
Regissör: Joel Schumacher
Manus: Gaston Leroux, Andrew Lloyd Webber och Joel Schumacher
Språk: Engelska
År: 2004

Det är väl knappast någon som inte har hört talas om Andrew Lloyd Webbers musikal, Fantomen på operan?
Ända sedan jag och min klass framförde delar av den på en konsert i nian har jag drömt om en film som skulle kunna uppfylla de episka visionerna jag hade.
Jag blev besviken.

Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan är historien om Christine Daaé (Emmy Rossum) som i hemlighet tar musiklektioner av någon hon kallar ”musikens ängel”. När hon får chansen att sjunga i en huvudroll tar hon publiken och ägarna till Opéra Populaire med storm.
Få vet att denna ”musikens ängel” är ”Fantomen på operan” (Gerard Butler), ett musikgeni som gömmer sig i katakomberna under operan.
I sin besatthet och galenskap försöker han göra Christine till sin, något som hon till en början inte är helt främmande för.

Jag räknade inte med att den här filmen skulle vara någon riktig höjdare egentligen. Det är få filmatiseringar av musikaler som jag funnit särskilt intressanta, eller ens sevärda. Det var därför jag gladde mig när jag upptäckte att den här filmen inte var så himla pjåkig. Tvärtom, riktigt bra.
”Men du sa ju att du blev besviken!”
Ja, när vi framförde stycken ur den här musikalen för en himla massa år sedan så skapade jag mig bilder av hur häftig en sådan film skulle kunna bli. Jag hade ingen aning om vad musikalen egentligen handlade om, men det har väl aldrig hindrat någon? Så när jag såg den här filmen så upptäckte jag att den inte alls var så som jag hade hoppats.
Det gör inget.

Vad vore en musikal utan musiken? Inte mycket, så det är väl inte så konstigt att den är helt underbar. Väl framförd (hur digitaliserad den är vet jag dock inte) och vackert komponerad, men det senare visste jag ju redan.
Det som förvånade mig var hur vacker den var. De verkar ha lagt ned mycket energi på små, subtila effekter, som inte är så konstiga eller mäktiga, men oerhört stämningsfulla och bidragande till att göra filmen till ett vackert mästerverk.

Frågan är dock om jag rekommenderar den här filmen till alla. Den passar mig som handen i handsken, kostymer, musik, stämning, allt som jag uppskattar. Men vissa kan ha svårt för musikaler, då är det nog ingen idé, för filmen är väldigt mycket musikal, inte bara musik utan även manér och upplägg.
Man kan nog ha behållning av dem om man har en halvpretantiös filmådra också.
Äh, what the heck, alla ska se den!
…Så kan ni lyncha mig sen.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

1 Comment

  1. Hm. Min kommentar känns överflödig här eftersom att jag tänkte skriva allt du skrev i sista stycket.

    Jag är en otrolig sucker för både musikaler och kostymfilmer!

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!