Ett folkpartistiskt lärarförslag

Lärarfrågan är en fråga jag inte brydde mig om särskilt mycket, men sedan ett halvdussin lärarstudenter kom in i min umgängeskrets (och jag är glad att ni gjorde det!) så har frågor om lärare och lärande ältats åtskilliga gånger. Det är därför jag läser dagens (20/4) DN Debatt med viss skepsis. Lars Leijonborg och Jan Björklund skriver om sin satsning ”Lärarlyftet” som ska höja kvaliteten på Sveriges lärare.

Varför skepsis? Det är ju jättebra att höja kvaliteten på lärare, speciellt då lärarutbildningen av många ses som ett alternativ för personer med dåligt gymnasiesnitt. Ja, jag är förstås tveksam eftersom förslagen i sig inte är fullträffar direkt.

Skollagen säger att bara utbildade lärare får fastanställas. De kallar det ”lärarkompetens” men att vara utbildad har i själva verket väldigt lite med att vara kompetent. Många utan utbildning är bra mycket mer kompetenta än lärare med fem sex års universitetsutbildning i ryggsäcken. Jag har svårt att se hur ett förbud mot obehöriga lärare ska höja kvaliteten på svenska skolan.

Idag krävs det minst 60 högskolepoäng (inte Bologna-poäng) per ämne man ska undervisa i och det krävs två ämnen per lärare. Utöver det krävs det ytterligare poäng i pedagogik vilket renderar många års studier. Skulle jag som redan gjort av med ett av mina sex år av CSN-pengar hoppa på efter att jag läst mina tre år kulturvetenskap skulle inte pengarna räcka för ytterligare lärarstudier. Inte ens om jag tillgodogör mig poäng från kulturvetenskapen. Däremot är jag fast och fullt övertygad om att jag skulle vara en bättre lärare än många av de jag själv haft, och då saknar jag ändå utbildning.

Problemet som jag ser det är att utbildningen inte fokuserar på att utbilda pedagoger. Därför borde rimligen utbildningen hackas upp i block. Ett pedagogikblock som ger lärarbehörigheten och utöver det fria block av ämnen som är frivilliga att läsa. För faktum är att kunskaper kan förvärvas på andra sätt än genom högskola och universitet. Ponera att jag skulle läsa lärarutbildningen och få min examen som historie- och svenskalärare (jag tänker inte skriva ”svensklärare” för det har jag ingen ambition att bli). En datorkunskapslärartjänst på min arbetsplats blir tillgänglig och eftersom jag har god datorvana och -kunskap söker jag den. Jag kan inte få den. Varför? Jag är ju inte utbildad, trots att jag vet hur man lär ut och kan min dator som insidan av min ficka. Rimligt? Näh. Jag tycker att det är skolornas ansvar att se till så att lärarna de anställer kan sina ämnen utan att nödvändigtvis vara utbildade i det. För utbildningen är ingen garanti, långt ifrån.

Ingen elev ska vara rädd för sin lärare, men eleverna ska ha respekt för sina lärare.

Ska det vara ömsesidigt? Det är knappast en självklarhet idag att lärarna visar respekt för sina elever. Vad ska ni göra åt det, Jan Björklund och Lars Leijonborg?

Jag tycker att initiativet att göra lärarutbildningen och svenska skolan bättre är lovvärt. Däremot är Folkpartiets metoder som vanligt inte de klurigaste. Lärare ska utbildas – var ska de få jobb? Obehöriga lärare ska få behörighet – var ska de få tid och pengar till utbildningen? Tillbaka till ritbordet och skissa på er planer lite mer, beräkna då inte att det handlar om människor och att läraryrket inte bara handlar om kunskap utan även social kompetens. Då kanske förslaget kan bli mer än en ”Folkpartistisk lösning” (en kortsiktig lösning som missar målet).

5 Comments

  1. Hmm, jag förstår vad du menar, men är inte lärarutbildningen redan ganska blockindelad? Eller menar du att du tycker att problemet är att man måste läsa 2x60p för gymnasielärarexamen? Jag kan i och för sig förstå hur du menar isf också, men samtidigt har jag svårt att se hur man skulle kunna ändra på det utan att resultatet blir att universiteten blir ännu sämre på att ta ansvar för att utbildningarna faktiskt leder till jobb.

  2. Tja, mitt förslag är kanske inte mer genomtänkt än Folkpartiets, det kan jag ge dig. :)

    Lärarutbildningen är till viss del blockindelad i ett pedagogik- och två ämnesblock. Det är dock de två ämnesblocken jag ställer mig tveksam till. Speciellt i samband med att få sin examen. Det är jättebra att läsa sakerna, men kunskap kan som sagt inhämtas andra vägar. Datorkunskapsundervisning är ett exempel, ekonomiundervisning ett annat. Varför ska en person med 60 poäng samhällskunskap och 60 poäng historia med god koll på ekonomi inte få undervisa i det?

    Att utbildningarna inte leder till jobb (om nu så är fallet) är väl snarare arbetsmarknadspolitikens fel. Folkpariet vill ju ha 90 000 nya lärare (det känns rätt mycket) – kommer det finnas jobb åt dem när det är relativt stor brist på lärarjobb som det är idag?

  3. Det låter väldigt mycket, men å andra sidan har de väl en poäng i att det skulle dyka upp betydligt fler lärarjobb om kommunerna/skolorna tvingades slänga ut alla outbildade. Samtidigt tror jag att den bättre vägen att gå är den som många redan följer, nämligen att man vid nyanställningar låter bli att anställa någon outbildad om det finns utbildade sökande.

    Jag håller lite med om ämnesproblemet, men jag vet inte riktigt hur man ska kunna lösa det. Och jag vet inte heller hur stor skillnad det görs på 60 poäng och reell kunskap, så jag har (tyvärr) svårt att fördjupa mig i ämnet.

  4. Hej!
    De 60 poängen i ämneskunskaper är nödvändiga poäng. Den kunskapen som erbjuds där kan du inte hämta in på egen hand. Det är reflektion, analys och olika teorier som ger dig ett bredare perspektiv på ämnet. Detta är nödvändigt särskillt i dagens utbildning där man strävar efter att utveckla elevernas förmågor och förhållningssätt.

  5. Jag håller med Daniela; på gymnasiet behövs de där 60 poängen. Sedan reagerar jag på det här:

    ”De kallar det “lärarkompetens” men att vara utbildad har i själva verket väldigt lite med att vara kompetent. Många utan utbildning är bra mycket mer kompetenta än lärare med fem sex års universitetsutbildning i ryggsäcken. Jag har svårt att se hur ett förbud mot obehöriga lärare ska höja kvaliteten på svenska skolan.”

    Det här är vad som kallas anekdotisk bevisning. Naturligtvis är det så att det finns obehöriga lärar som är bättre än behöriga, på samma sätt som det finns rika människor som inte jobbar, men det leder ju knappast till slutsatsen att utbildning inte ger bättre lärare eller att jobba inte ger pengar, eller hur resonerar du?

    Jag är helt övertygad om att en lärarutbildning höjer kvaliteten hos läraren, även om det naturligtvis inte är en garant för att läraren är kompetent. Så jag tror att det skulle höja standarden ifall man sparkade alla obehöriga lärare. Nu är det kanske inte ett argument att göra det, men i teorin håller jag inte alls med om det citerade stycken ovan.

    Tyvärr vet jag inte vad man ska göra för att höja kvaliteten på lärarutbildningarna, annat än att minska antalet platser. Som det är nu kommer många lärare ut utan att få jobb och det är rätt pantat, speciellt som utbildningen är så lätt som den är i alla fall. Högre konkurrens skulle ge mer status åt utbildningen, vilket skulle locka mer kvalificerade studenter. Många som söker lärare gör det som sagt för att de har för kassa betyg för att läsa det de egentligen vill läsa, eller för att de inte kommer på något bättre.

    En annan sak tycks vara att lärarna på lärarprogrammet ibland tycks rädda för att ställa krav (nej, det gäller inte alla). I vissa kurser har det gått att få godkänt utan att ens göra det som står i kursplanen att man ska ha gjort och då är det något allvarligt fel. Studenters egna ansvar i all ära, men det är fan lärarnas sak att se till att de som får godkänt kan vad de ska kunna.

    Jag skulle nog kunna raljera hur länge som helst, men det tänker jag inte göra, för jag har en tenta imorgon och du har redan hört mig säga det här minst en gång innan. Åter till kinesiskan.

    晚上好!

Kommentera