100 bästa låtarna jag hört, 11-20

Första inlägget förklarar hur och varför samt listar plats 81-100. Övriga delar finns här: 61-80, 41-60, 21-40.

Det här inlägget tar upp de tio platserna 11 till 20 och efter den bör väl ni som känner till min musiksmak kunna lista ut ungefär vad som är kvar för toppstriden. Kanske kan jag få Bet24 eller Expect att sätta odds så att det går att spela på det?

20. Howie Day – Collide
Howie Days Collide är fylld av tvivel, vilket jag också tycker att jag verkar vara. ”Out of the doubt that fills my mind, I somehow find – You and I collide.” Jag är knappast ensam om det, men det där skulle kunna vara mina ord.

Jag hörde låten för första gången i Scrubs och det är väl en typisk Scrubslåt, som min syrra skulle ha uttryckt det.

19. John Butler Trio – There’ll Come A Time
There’ll Come A Time är en hyllning till jorden och ett varningens finger inför vad vi är på väg att göra med den. I en skönt speedad låt tar den australiensiska bandet med John Butler i spetsen ett medvetet politiskt kliv på många fötter. Oavsett vad man tycker om budskapet (jag tycker det är bra) så är låten i sig väldigt, väldigt skön.

18. Seether – Remedy
Jag måste erkänna att jag inte riktigt kan motivera det här. Remedy låter som vilken Nirvana-låt som helst, men den är så långt ifrån. Texten är tung och väl framför. Den klingar väl helt enkelt, vad mer kan jag säga?

17. Korn – Thoughtless
Efter moget övervägande kom jag fram till att Thoughtless var den bästa Korn-låten. De har gjort väldigt många låtar som är bra, men Thoughtless (och egentligen hela skivan som den var med på – Untouchables) vinner på att det var det första jag hörde med Korn. Varken låten eller skivan är särskilt mycket av tidigare Korn vilket jag tror var bra för mig, annars hade jag nog inte alls uppskattat dem idag.

16. The Fray – How To Save A Life
När allt kommer omkring är det väldigt många låtar som kommer från Scrubs på ett eller annat sätt. Visst, serien har påverkat mig mycket och öppnat upp ögonen för mycket bra musik (däribland The Fray) men det blir ändå nästan fånigt. How to save a life är lite halvmesig mjukpoprock som verkligen spelar precis det jag vill höra.

Låten handlar egentligen om ett gräl, vilket bara det borde skrämma iväg mig, men det är på något sätt regisserat, som den där filmen man önskar att man var med i oavsett hur den slutar. Vansinnigt bra.

15. Regina Spektor – Us
Jag är helt förtrollad av Regina Spektor, framförallt den här låten och videon som tillhör den. Hennes mjuka röst utstrålar ändå en enorm pondus som jag nästan blir förälskad i. Texten blandar lekfullhet och seriositet på ett nästan uppkäftigt sätt och, när allt kommer omkring, man förlåter henne ändå.

Kampen mellan den här låten och hennes Fidelity var jämn, men det föll slutligen på Us eftersom den är vackrare och inte lika glad (det är märkligt när brist på glädje är en bra sak, men så kan det vara ibland).

14. Staind – Its Been Awhile
Oj, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Hade jag kunnat lyssna sönder låtar hade den här varit trasig för länge sedan. Jag har lyssnat och uppskattat den sedan den kom 2001 och även om Staind inte håller samma kvalitet som tidigare så har den här låten alltid legat mig varmt om hjärtat. Förmodligen beror det mest på texten och alla känslor som är kopplade till när jag lyssnade på den, men även melodin skulle jag kunnat uppskatta mycket utan det känslomässiga ”bagaget”.

13. Nine Inch Nails – Hurt
Hurt har nästan blivit låten som Nine Inch Nails gjort cover på. Johnny Cashs version av Nine Inch Nails original har blivit omåttligt populär, men jag tycker verkligen inte att den når upp till Trent Renzors framförande. I en intervju sa han att Hurt var väldigt nära och personlig vilket märks när man hör honom sjunga den. Det är nästan så att jag fäller en tår när jag hör den, något som ingen Johnny Cash-låt i världen kan göra.

12. Lars Winnerbäck – Om tiden vill ifatt
Alla oroliga som såg Dunkla rum på en fyrtioandra plats kan lugna sig, jag håller Lars Winnerbäck betydligt högre än så. Han har gjort fasligt många bra låtar och jag skulle nästan kunna göra en lista där bara hans låtar var med som de bästa jag hört. Så pass bra tycker jag att han är. Och det var långt ifrån självklart att Om tiden vill ifatt skulle vara den jag rankade högst.

Men den är, om än bara för stunden, den låten jag helst lyssnar på. Jag älskar versen, jag älskar refrängen och jag älskar melodin. Det finns ingenting jag har att anmärka på låten och förhoppningsvis kommer det fortsätta att vara så. Det är något magiskt i Winnerbäcks ord och de kommer verkligen till sin rätt i Om tiden vill ifatt.

11. Pink Floyd – Wish You Were Here
Pink Floyd är ett märkligt band. Jag har aldrig fastnat för deras framföranden men deras låtar är många gånger i världsklass. Det är inte bara Wish You Were Here, även Another Brick in the Wall och Comfortably Numb är verkligen superbra. Problemet med de två senare låtarna (och i förlängningen anledningen till att just Wish You Were Here hamnar så högt upp) är att de inte kan framföra dem. Staind har gjort en mycket bättre version av Comfortably Numb och vem har inte gjort en bättre version av Another Brick in the Wall?

Wish You Were Here är å sin sida klockrent framförd, förutom att det på pappret är den klart bästa låten. Mycket känsla i en vacker och vemodig låt.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

2 Comments

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!