Ia Genberg — Detaljerna

Ia Genberg, inläst av Katarina Ewerlöf
3 h 49 min. Weyler förlag 2022 (2022)


Få svenska samtidsromaner har höjts till skyarna så som författaren Ia Genbergs (f. 1967) roman Detaljerna. Jag kan avslöja redan nu att jag tänker sälla mig till hyllningskören och understryka att den är formidabel och precis på liknande vis som Rachel Cusk eller Karl Ove Knausgård, och, lämpligt nog, med en alldeles särskild känsla för detaljer.
     Berättelsens jag ser tillbaka på fyra för henne mycket viktiga relationer, personer hon älskat, personer som kanske, förmodligen, älskat henne. I början är hon sjuk, tar upp New York-trilogin av Paul Auster och finner där en hälsning från Johanna, en hälsning om att bli frisk snart, och ur denna hågkomst växer berättelsen om dem och deras tidsfönster tillsammans. I del 2 minns hon tillbaka till hur det var att finna någon som inte ville bli funnen, i del 3 kommer en orkan och i del 4 ringar hon in en av de viktigaste relationerna som finns.
     Berättelserna i sig är inte nödvändigtvis det som griper tag, nej, inte heller huvudpersonen i sig är drivande i någon större mån. Det som hänför mig är, som sagt, detaljerna. Det mesta utspelar sig mellan mitten av 90-talet och mitten av 00-talet för personer äldre än jag, men Genbergs öga för det utmärkande i allt det alldagliga blir, för mig, till en hypnotiserande pendel. Jag känner hur jag närapå lutar mig in i hennes värld. Huvudpersonen samtidigt är berättelsen och står utanför i armkrok med läsaren och pekar ut det man inte får missa. Det är inget mindre än storartat.
     Jag skulle bli mycket förvånad om inte Detaljerna nominerades och till och med vinner Augustpriset i år.

Andreas Cervenka — Girig-Sverige

Andreas Cervenka, inläst av Jonas Kruse
7 h 55 min. Natur & Kultur 2022 (2022)


Det går inget vidare nu, sägs det. Räntorna stiger, livsmedlen blir dyrare, bensinen blir dyrare, elen blir dyrare, bostäderna blir dyrare. Allt blir dyrare, men lönernas höjning motsvarar knappt inflationen. Vi är många, ja, de allra flesta faktiskt, som uppmanas att se över vår privatekonomi, prioritera nu innan det är för sent. Nog måste det vara så för alla? Vi sitter väl ändå i samma båt?
     Nja, ekonomijournalisten och författaren Andreas Cervenka (f. 1974) gör i sin bok Girig-Sverige upp med den bilden. Bilden av Sverige som ett jämlikt land lever envist kvar, men sanningen tycks vara en annan. Klyftan mellan de allra rikaste och övriga växer och det snabbt. Procentuellt äger den rikaste promillen i Sverige mer än den rikaste promillen i USA och Sverige har totalt fler dollarmiljardärer än i övrigt stora ekonomier som Brasilien och Japan. Hur kan det komma sig?
     Pedagogiskt, med humor och tydliga exempel redogör Cervenka för vilka ekonomiska processer som gjort att det blivit så här, hur de redan förmögna kunnat sko sig på en utförsäljning av det allmänna, på extremt låga skatter på kapital, på sina kontakter, på spekulation och på företag som inte ens behöver gå med vinst, allt medan det blivit tydligare att det i stort sett är omöjligt att arbeta sig rik i Sverige. Under pandemin har Sverige fått 330 nya miljardärer. För att jag själv skulle bli miljardär skulle jag behöva spara varenda krona jag tjänar och arbeta 2 475 år (under förutsättning att jag inte behöver vabba eller så). Eller, annorlunda uttryckt, tjänat 278 kronor per timme efter skatt åtta timmar om dagen sedan vikingarna angrep klostret Lindisfarne år 793. Eller, om man hade en månadslön på 1 miljon kronor efter skatt (vilket vi nog kan vara överens om att det är en hyfsad lön) och inga utgifter skulle det ta 83 år att samla ihop. Allt under förutsättning att man inte spenderar en krona. Det är så sanslöst mycket pengar.
     Är det inte bra att några är rika så att de kan sätta sprätt på ekonomin? frågar någon. Nej, det tycks inte ske i någon större utsträckning, tvärtom tycks pengarna läggas på hög och växa där. De som sitter på pengarna tar heller ingen risk utan risken fördelas på det offentliga på olika sätt. Cervenka är inte nådig i sin kritik. Eller det är inte kritik egentligen, bara en grundlig genomgång om hur vårt ekonomiska system fungerar och vad som blir konsekvenserna av detta. Håll det i minnet.
     Det säger sig självt att detta inte är hållbart i längden och förr eller senare kommer det spricka och då är det du och jag som kommer få betala på ett eller annat sätt. Eftersom det inte verkar som att de superrika kommer att lämna ifrån sig något frivilligt (även om det höjs somliga röster även bland dem om att beskatta dem mer) behöver vi förändra det här på annat sätt. Vi har ett val framöver och några partier vill fortfarande se någon form av ekonomisk fördelningspolitik som jämnar ut förhållandet. Det innebär att du och jag och vi övriga som inte är dollarmiljardärer och aldrig någonsin har minsta chans bör ta vår chans att förändra detta och det snarast. Behöver du mer incitament är Cervenkas Girig-Sverige en mycket bra start.

Helena Granström — Königsberg

Helena Granströn
232 s. Kaunitz-Olsson 2022 (2022)


Jag läser gärna Helena Granström (f. 1983), inte för att hon skriver de mest lättillgängliga böckerna men för att hon alltid får mig att tänka till. Detsamma gäller hennes senaste roman, Königsberg, vilken ytligt sett utspelar sig i det numer ryska Kaliningrad.
     Berättaren vaknar upp i ett rum i ett enormt komplex med rum numrerade efter primtal, vad det verkar. Om hon är där självmant eller av fri vilja tycks inte helt klart, men klart är att hon står inför ett val som verkar vara närapå omöjligt. Hon lämnar aldrig byggnaden, men väl rummet hon inledningsvis befinner sig i, och stöter på en rad lustiga figurer som i talar i gåtor på ett sätt som för tankarna till Twin Peaks mer skruvade dialoger. Man förstår att hon är någon form av forskare, specialiserad på matematik eller logik eller så, särskilt intresserad av problemet ”Königsbergs sju broar” men om det är distraktion eller ej låter jag vara osagt.
     Königsberg är en roman i centraleuropeiskt snitt, dyster och introvert och med en huvudperson helt utan agens som i stort sett leds runt i korridorerna. I andra böcker hade det nog setts som ett större problem än vad det är här, jag vill nog till och med påstå att det är en del av poängen. Huvudpersonens kamp kring att göra valet är romanens kärna och det dröjer inte länge innan man som läsare förstår att det (förmodligen) rör sig om att göra eller inte göra en abort, därmed högaktuell med tanke på vad som just nu händer i USA, inte minst.
     Att göra abort är en förstahandserfarenhet jag som man inte har eller kan få och jag undviker att göra några moraliska utlåtanden om det annat än att det borde vara varje kvinnas val och att det, för dem som vill eller behöver göra abort, bör finnas säkra sätt med professionell hjälp. Genom huvudpersonen gestaltar Granström däremot en erfarenhet där valet, att göra eller inte göra abort, är en inre motsättning som river stora känslomässiga sår och startar ett flyktbeteende. Att välja fel är inte det värsta, det värsta är att inte välja alls. Här finns heller ingen möjlighet att, med Immanuel Kants kategoriska imperativ, handla på ett sätt som skulle gå att upphöja till allmän lag.
     Detta gör Königsberg till en kusligt aktuell roman, men förväntar man sig tydliga svar och klara besked kommer man leta förgäves.