Nils Holmqvist — Himlen är vackrast med lagom mycket moln

Nils Holmqvist
235 s. Volante 2016 (2016)


Nils Holmqvist (f. 1986) är en av alla trevliga, på gränsen till mysiga, meteorologer Sveriges television förärat tittarna. På vän skånska och med emellanåt distraherande tröjor1 får han oss nästan att glömma nackdelarna med regn. På något sätt känns det logiskt att just han skrivit boken Himlen är vackrast med lagom mycket moln.
     Jag hade önskat mig essäer om väder, något av större litterärt värde men Holmqvist är mer meteorolog än författare och det får man acceptera. Istället är det egentligen precis det den utger sig för att vara: en bok om moln. Han berättar med stor kunskap om hur moln blir till och utvecklas, vad hög- och lågtryck är och varför dessa inte beter sig likadant på sommarhalvåret som på vinterhalvåret. Det är faktaspäckat, men mysigheten och putslustigheten tar Holmqvist med sig in i den tryckta formen. Bilden av honom är oskiljaktig från texten, men där det i tv är i lagoma treminutersdoser blir det ibland lite mycket av det goda här. Men vem fan är jag att klaga på att någon är för trevlig? Nåja.
     Korrekturet är slarvigt, de första dussinet fotnoter är exakt samma (”En foton är den elektromagnetiska fältets energikvantum, vilket är tjusigt språk för en solstråle.”) och stavfel och liknande har letat sig in i sådan mängd att det ger ett bestående intryck. Lite samma sak gäller den lathund som finns i slutet som beskriver molnfamiljerna, men inte på ett sätt som är användbart för den oinsatte2 utan är bara en tabell med latinska namn.
     Som meteorolog är det givet att man önskar mer att läsa av, variationer att förhålla sig till, men det är därmed inte givet att den entusiasm Holmqvist känner inför sitt gebit smittar av sig på sådana som mig som är ett solklart sommarbarn. Men det gör han. Jag kommer på mig själv med att spana efter cumulus-moln i hopp om att identifiera ett humilis eller congestus. Jag söker försiktigt efter moln som ska vara tiotals kilometer höga och väga tusentals ton, och visst, nog finns de där som tagna ur science fiction med riktigt stora rymdskepp. Trots bristerna är Himlen är vackrast med lagom mycket moln en vitamininjektion inför den stundande molnrika hösten, även om jag hade önskat mig något bättre3.

Show 3 footnotes

  1. Här blixtrar väder-Nils till med nya tröjan, SVT Nyheter, 2015-09-14.
  2. Ser molnet ut såhär? Är det så varmt? Okej, då är det ett sådant moln och du kan förvänta dig det här vädret, här kan du läsa mer om just dessa moln.
  3. Tänk A Sting in the Tale fast om moln.

Ali Smith — Public Library

Ali Smith
220 s. Penguin Books 2016 (2015)


Nyligen blåstes jag av stolen av första delen i brittiska Ali Smiths (f. 1962) Brexit-elegi Autumn. Novellsamlingen Public library (på svenska i år som Bibliotek, av någon anledning inte ”folkbibliotek”) är delvis Smiths kärleksförklaring till biblioteken, vilket förstås tilltalar mig som bibliotekarie, men dessutom behandlar de människans plats i språkets ombytlighet och hur det är att inte riktigt passa in.
     Novellerna är lågmälda ofta utan den poäng som jag gärna ser i det lilla formatet. Hos Smith spelar det ingen större roll. Hennes förmåga att klämma ur det mesta ur en dialog, att göra det fantastiska vardagligt och det vardagliga fantastiskt mäter sig med få andra. Sticker ut över de andra gör novellen om personen som får ett utslag som utvecklas på mystiska vis. Det är både en fantasifull beskrivning av relationen till en sjukdom och en lektion i språklig ekvilibrism, här mellan huvudpersonen och en läkare:

I’m referring you to a consultant, he said.
     Actually — you might want to make a note — I’m going to refer you to several consultants at the following clinics: Oncology Ontology Dermatology Neurology Urology Etymology Impology Expology Infomology Menthology Ornithology and Apology, did you get all that? and when you see Dr Mathieson at Tautology, well, not to put too fine a point on it, he’s the best in the country. He’ll cut it straight out. You’ll have no more problems. You should hear in the next ten days or so. Meanwhile, any discomfort, don’t hesitate.
     I thanked him, arranged my scarf over the bits of the stubs that were too visible through my shirt and left the surgery.

Smith skriver på ett sätt som ser ut att kräva mycket av läsaren, men som när allt kommer omkring går förvånansvärt lätt att komma in i. Även den ovana läsaren bör kunna läsa henne med behållning på engelska. Det är en konst att skriva stor litteratur och göra det enkelt på en och samma gång.
     För samlingens del kan jag inte undgå viss besvikelse för att kopplingen till biblioteken inte var starkare. Mellan novellerna finns kortare stycken där Smith låter andra personer komma till tals om bibliotekens roll och vikt. Inte oviktigt och absolut inte dåligt, tvärtom, men det känns mest som pausunderhållningen mellan novellerna och där tycker jag att även novellerna kunde kopplats till temat för att slippa frågetecknen. Fast med passager som dessa är det svårt att klaga, här i samtal med Kate Atkinson och Helen Clyne:

Her daughter Helen Clyne interrupted to say that the important thing about the notion of a public library now is that it’s the one place you can just turn up to, a free space, a democratic space where anyone can go and be there with other people, and you don’t need money —
     a clean, well-lighted place, Kate said —
     whose underlying municipal truth is that it isn’t a shop, Helen said. And you can just go. It’s somewhere you can just be. People of all ages all round you. It doesn’t have to be educational. It doesn’t matter who you are or what you’re doing. Young or old. Rich or homeless. It doesn’t matter. You can just go there.
     So it’s not about books anymore? I said. Or it’s about more than books?
     It maybe always was, Helen said.
     In that books have always been about people? I Said.
     Well, of course. But there was a culture that encouraged us, and now that doesn’t exist, Kate said.

Bibliotekens roll och framtid är en större fråga, av naturliga skäl utelämnad ur boken i fråga annat än som korta tankar. I tider då det blir ramaskri över enstaka titlar på biblioteken, men bibliotek läggs ned i parti och minut, är det viktigt att inte glömma bort vad vi har innan det är för sent.
     Hur som helst. Även om alla novellerna i samlingen inte är lika bra och även om Public library inte är lika fantastisk som Autumn så är Smith en författare jag kommer fortsätta att utforska, för det här är bra. Riktigt bra.

Ibland får jag frågor om skrivtips

Foto: Colin (CC BY-SA 4.0)

Det händer emellanåt att jag får frågan om mina bästa skrivtips. Med tanke på mina trots allt svaga meriter på området tänker jag att det finns personer mycket smartare, mer erfarna och klokare än jag. Samtidigt, eftersom det främst är personer jag känner tänker jag att det säkert finns en anledning att de frågar just mig och jag vill ta dem på allvar även om jag inte alltid tar mig själv på allvar.
     Ofta har de som frågar också mer specifika frågor, om skrivteknik, om processen eller om råd för att komma förbi problem. Det gör att de slipper hela det här batteriet med tips, men när jag skriver det här kan jag ju lika gärna samla alla de bästa tipsen jag samlat på mig fram till tidiga augusti 2017, många av dem är sådana som givits mig, direkt eller indirekt. De är utan inbördes ordning och berör alla delar jag tycker är relevanta. Hjälper något av tipsen någon så blir jag glad och om så får ni gärna skriva en rad till mig. Är det något jag helt glömt att skriva om får ni gärna säga till också så kanske det kommer en uppföljare framöver.

1. Läs

Att skriva utan att läsa är som att laga mat utan att äta. Att läsa är att öppna kryddhyllan och se vad som finns, att lära sig proportioner, att förstå vad som fungerar bra ihop och vad som smakar illa. Det är ingen överdrift att säga att ingen, eller åtminstone oerhört få, klarar av att skriva någorlunda begripligt utan att också vara storläsare. Vad du läser är inte så hårigt däremot, men lämpligt är att variera sig. Ska du skriva en deckare, läs annat än deckare för att hitta den där oväntade kryddan just din text behöver.

2. Skriv

De sämsta texterna är de som aldrig blir skrivna, var det någon som sa. Med tanke på att det finns rätt mycket dåliga texter är det förmodligen en liten överdrift, men ska du skriva något kan du inte bara prata om att skriva eller fundera på att skriva, du måste skriva ett ord först, sedan ett till, därefter ord till dess att sista punkten är satt. Om du fastnar, skriv något annat ett tag. När jag fastnade i min roman började jag skriva om att inte skriva (eftersom jag, i all ödmjukhet, vet allt om att inte skriva) och fick så sakteliga rull även på romanen.
     Försök att avsätta lite tid varje dag, eller mycket enstaka dagar, för skrivandet. Skrivande är rutin.

3. Redigera efteråt

Ingen text är perfekt från början och både du och de du låter läsa texten kommer vilja peta. Massor. Risken är att om du börjar rätta stavfel, flytta bisatser och småjustera så redigerar du sönder texten och blir till slut paralyserad av allting du behöver rätta. Se till att få första utkastet färdigt. Ta sedan tag i en ordentlig redigering.
     Fast … I romanen jag håller på med nu hette en av figurerna Ruben första gången han nämndes. Örjan övriga. Sådant är okej att fixa.

4. Hitta kritiker som förstår dig och som du förstår

Du vill ha kommentarer och kritik på din text. Det är enda sättet du kan bli bättre på, utöver att bara skriva massor (Vid tillräckligt mycket skrivet antar jag att du kommer upp i alla tänkbara kombinationer av tecken. Lycka till med det!). Problemet, ett problem som Madison Smartt Bell påpekade i Narrative Design, är att om du inte ser till att bearbeta kritiken du får på texten, så kommer den bli sämre, mer lik allt annat och längre ifrån det du faktiskt vill göra.
     Det finns två delar i det här. Den första är att försöka hitta personer som förstår vad du vill göra, sådana som kommenterar för din skull, inte för vad de själva vill göra eller tycker är bäst. Den andra delen är att du behöver förstå vad personerna som kommenterar menar och välja om du håller med eller inte. Ofta är kommentarer en ögonöppnare men kommentaren ”det här är konstigt” behöver inte betyda att det är just det som är konstigt utan att problemet ligger någon annanstans i texten.

5. Prata om det, eller låt bli

Vissa är väldigt hemlighetsfulla med sina projekt, själv är jag på gränsen till dumdristigt generös med det jag arbetar på. Vilket som passar dig bäst kan bara du avgöra, men för eller senare måste du visa din text för någon och är du rädd för att någon ska stjäla din idé så gör du enklast i att tänka om: bra idéer ger inte automatiskt bra texter och genom att prata om en idé så bearbetas den i ytterligare en dimension än om du bara skulle tänka på den.
     Den stora anledningen till att jag inte håller något hemligt är för att jag tycker om att att prata om det och den pressen det innebär att folk i någon mån förväntar sig att jag skriver är huvudsakligen positiv.

6. Gör inspiration till en del av vardagen

När jag arbetade som kommunikatör var omvärldsbevakning en av mina arbetsuppgifter och emellanåt fick jag frågan om hur jag kunde ha så bra koll. Den frågan får jag fortfarande, omväxlande med frågan om var jag hittar allt. Det är egentligen mycket enkelt. Jag gör omvärldsbevakningen till en del av vardagen. Jag följer enormt mycket spännande sidor på facebook och alla är anpassade för att jag ska få koll på saker som händer inom områden jag är intresserad av. Exakt detsamma gäller för sådant jag inspireras av. Ser jag det utan att behöva leta eller anstränga mig så är det perfekt.
     För inspiration är inte något som kommer över dig. Inspiration är något du bearbetar och mixar för att det ska passa dig. Inspiration är bara råmaterialet du håller i när du väl sätter dig och stirrar på ditt dokument.

7. Gör synopsis, eller låt bli

När jag skrev Gudsförgäten körde jag helt utan synopsis. Jag visste ungefär vad som skulle hända på vägen, men poängen med den var att den skulle ha en känsla av medvetandeström. Då passade det mig bäst att inte vara för detaljerad. Med romanen jag arbetar med nu gör jag ett synopsis under tiden jag skriver, där jag portionerar ut de många figurerna och kastar om efter hand. Med andra idéer jag ännu inte kastat mig in i på allvar vet jag att det inte går att skriva utan ett detaljerat synopsis. Hitta metoden som passar bäst för det du vill skriva.

8. Allting låter värre i huvudet så ta i

Du sitter framför ditt dokument. Du har bakat upp för en riktigt smaskig scen och … det blir inte som du tänkt dig. Du tar i och tar i, men scenen bryter liksom inte ut, darrar bara som asplöv inför sexdebuten. Var bara lugn. I allmänhet låter allting mycket värre inuti ditt huvud. Du, och bara du, vet precis vad du menar och vill, men läsaren som inte är du känner inte till allt och behöver en hel del hjälp på traven. Försök att ta ut svängarna ännu mer så kanske åtminstone en bråkdel av den känsla du vill föra vidare letar sig in i läsningen.
     … Fast tillhör du dem som inte har några problem att vara grova om så krävs kan det vara en god idé att tona ner dig lite. Jag vet inte. Jag har aldrig varit i den situationen.

9. Var uppriktig

Det sägs att författare jobbar med lögner och det stämmer till viss del. Det enda man gör när man skriver är att sitta och ljuga ihop saker som inte finns. Skriver man facklitteratur är det kanske lite annorlunda, men inte mycket. Ändå märker läsaren om du inte riktigt menar vad du skriver, om du flackar med blicken och letar undanflykter. Skriv lögner men försök inte luras. Se läsaren i ögonen. Minska avstånden.

10. Läs och lyssna på andra som är bättre än jag är

Läs How to be a writer: 10 tips from Rebecca Solnit av Rebecca Solnit.
     Lyssna på Sommar i P1 med Fredrik Backman.
     Läs Narrative Design av Madison Smartt Bell.
     Läs Negotiating with the Dead av Margaret Atwood.
     Läs How fiction works av James Wood.
     Läs Yes please av Amy Poehler.
     Och säkert mycket annat som jag glömt nu.

11. … Men följ inte alla råd

Och samla på dig de som passar dig.

Foto: Colin (CC BY-SA 4.0)